Första lektionen med ettorna. 32 välsminkade söta tjejer sitter tysta i klassrummet. Först svarar de på mitt brev och sen kör vi namnlekar. Så ska de presentera den de sitter bredvid och säga.” Det här är …. och hon är bra på ……” De får prata en stund om vad de är bra på. Några av dem hävdar oavbrutet att de inte är bra på något. Jag svarar att alla är bra på något och ger en mängd förslag: ”baka, måla naglarna, spela datorspel, SMS:a, spela fotboll, dansa, sjunga, plocka ur diskmaskinen, skriva, flirta, pussas, kramas, passa barn, muntra upp andra människor o.s.v.”
Vi går laget runt och jag sammanfattar lektionen med att konstatera att om vi hamnar på en öde ö klarar vi oss rätt bra eftersom alla är bra på så skilda saker.
När jag går därifrån undrar jag varför vissa har så svårt att våga tala om vad de är bra på. Att jantelagen fortfarande är så djupt rotad.
Jag är bra på att simma, paddla, plocka ur diskmaskinen, baka, flirta och mycket, mycket mer. Vad är du bra på?
Hua…Jag är nog ganska bra på att gnälla ;-).
Jag är också bra på att visa/känna empati. /Mor
Jag är bra på att sova, äta och baka! 🙂
Att vara jag 😉
Egentligen är det tragiskt att Jante-lagen fortfarande råder! Men ettorna är ju också så hemskt tysta och blyga i början, i alla fall hos oss – men det brukar ju vända fort!
fan vad fint med en blogg om lycka! och tänkvärt inlägg. Du verkar vara en grym lärare. Jag är bra på att ge komplimanger. puss hej.
I Staterna är det ju en helt annan mentalitet, där boostar man ju de duktiga också. Hur är det på den skolan du jobbar, de som utmärker sig genom att vara extremt duktiga eller har väldigt lätt för sig, får de något extra att bita i?