Lycklig!

I dag är jag lycklig för att:

  • Väninnan gjorde mig vacker både här och där (åååå ni skulle bara veta…) på sin skönhetssalong i går.
  • Att sonen utnämnde mig till mangelpolis i går i tvättstugan (något har jag lärt mig efter alla timmar där nere under alla år)
  • Att jag hann paddla i morse.
  • Att jag kan ta mig fram med cykel eller till fots och slipper sitta i bilkö på Roslagsvägen som alla gubbar, för det var verkligen bara gubbar i bilarna (Stackars alla gubbar som ännu inte upptäckt att man i Stockholm kan ta sig fram med kollektivtrafik eller ännu bättre med cykel eller apostlahästar)
  • Att jag bara har 22 nationella prov i svenska som ligger här på bordet och blänger på mig. (Än så länge stirrar jag bara ilsket tillbaka) I fjol var det 75 stycken.
  • Att det är fint väder och snart några lediga dagar.
  • Att körsbärsträden på gården blommar och att det doftar vår i hela Stockholm.

Nu eller aldrig

Nu eller aldrig är en varm film med två av filmhistoriens giganter; Jack Nicholson och Morgan Freeman. Jag skrattade och grät, men framförallt blev jag ännu mer övertygad om vad som är viktigt i livet. Så, till min kära bästis Monica som fyllde 50 år igår och till alla andra som närmar sig den gyllene åldern kan jag bara säga: ”Se den! Ni kommer inte att ångra er.”

Italiensk afton

I fredags var det Italien för hela slanten. Först åt jag en ljuvlig grillad tonfisk med sallad på favoritkrogen Paparazzi och sen besökte jag Operan för tredje gången i mitt långa liv och blev helt uppslukad av föreställningen Tosca. Att opera kunde trollbinda mig så hade jag ingen aning om. Det var känslosamt, vackert och mycket dramatiskt. Tiden flög iväg och plötsligt var det slut trots att jag gärna hade hört mer.  

Testa din självkänsla!

Hur man mår är för det mesta förknippat med självkänslan. Människor som ofta är ”nere” har nästan i samtliga fall låg självkänsla. Det är med andra ord sig själv man måste jobba med om man mår dåligt. Ingen annan än man själv kan göra så att man mår bra. En del tror att bara de hittar den rätte/rätta så ska allt ordna sig och de kommer att må bra igen, men då får de kanske också leta hela livet. För mår man inte bra i sig själv så kan ingen annan hjälpa en i det långa loppet.

Hur mår du? 

Här kan du testa din självkänsla:

http://persontester.svd.se/take_test.php?idRegTest=1660

Årets komplimang?

En f.d. klasskompis ringde och sa att hon hade sett ett nytaget foto på mig. ”Du ser ut precis som i sjuan”, kvittrade hon. Jag funderade ett tag på om jag skulle ta det som en förolämpning eller en komplimang. Nu ler jag hela tiden! Tack Inger! 🙂 Hoppas att det känns bra att vara 50.

Till alla vårdeppade

Det verkar som om halva min bekantskapskrets går omkring och deppar. En del har till och med blivit sjukskrivna. Själv känner jag mig på strålande humör och jag vet att det sticker i ögonen på dig som går omkring och suckar. Här får du i alla fall några tips på saker du enkelt kan göra för att muntra upp dig själv:

  • Rör på dig, endorfiner ger välbehagskänslor. Gör något du gillar: promenera, gör lite gympa, yoga, gå till badhuset och simma eller tag ut cykeln och cykla en tur.
  • Omge dig av glada vänner! Depressioner smittar därför bör man välja muntergökar till sällskap för glädje smittar nämligen också.
  • Se till att skratta varje dag!
  • Tänk på allt du har som är bra!
  • Tänk på vilka goda egenskaper du har.
  • Ät en varierad kost och så här på våren behövs ”extra allt” så köp lite nötter, lax, avocado, fräscha grönsaker, exotiska frukter, en liten chokladbit eller annat nyttigt och gott. Det gör susen!
  • Se en rolig film!
  • Läs en rolig bok!
  • Skiv ett trevligt brev till någon du gillar.
  • Lyssna på glad musik. Deppolåtarna gör en för det mesta mer deppad. Dansa!
  • Krama någon!
  • Ring en kompis du gillar och berätta för henne/honom varför du uppskattar henne/honom och du får förhoppningsvis bekräftelse tillbaka.
  • Sluta oroa dig för framtiden. Tänk att det mesta nog löser sig på ett eller annat sätt.

Powerwalk och fitnessgurun!

Jag har varit ute på powerwalk med sonen. I rask takt gick vi en jätterunda på Norra Djurgården. Sonen är en van powerwalkare så det gällde att hålla farten.

Förra året delade sonen lägenhet med en bodybuilder och personlig tränare ett par månader och det var då han fick smak för att gå långt och fort. Bodybuildern gick ett par timmar före frukost när han skulle bränna fett inför tävlingar och sonen hängde på. Som Helan och Halvan traskade de runt stan i ottan och som jag förstår också på nätterna ibland. En gång i veckan bjöd jag hem dem på middag och då gällde det att ha mat för många fler än det dukades för om bodybuildern var i bulkstadiet vill säga. Var han i ”deff-stadiet” inför en tävling så åt han helst ingenting eller så bad han att få låna köksvågen och vägde noga det han åt. Sista gången han var här var strax före en tävling. Han sa bestämt att han bara ville ha ett glas vatten. Vi andra åt ungerskla köttbullar och jag såg hur det vattnades i munnen på honom när han satt där vid bordet och skruvade på sig. Till slut tog jag fram en tallrik och sa: ” Smaka, bara lite!” Han kunde inte hålla sig mer utan tog fram vågen, gjorde en överslagsräkning på kalorier, fett och proteiner, övertygade sig själv att han nog skulle kunna äta två köttbullar och slukade dem så snabbt att tallriken inte hann bli smutsig. Efteråt fick jag höra att han räknat fel och att han på tävlingen ”bara” kommit tvåa eller var det trea. Var det mitt fel? Ja, den frågan kan jag nu ställa till honom via hans tjusiga blogg: www.fitnessguru.se Läs den du med! Han vet väldigt mycket om kost och motion.