Jag har precis läst ut en bok av Werner Milstein som heter Dietrich Bonhoeffer teolog och motståndsman. Den handlar om den tyske prästen Bonhoeffer som avrättades strax före krigsslutet eftersom han ingick i gruppen som utförde det misslyckade attentatet på Hitler. Extra intressant fann jag boken eftersom Bonhoeffer under en tid var verksam i Finkenwalde utanför Stettin där min farfars far hade sitt hus och där också min far bodde. Dessutom kom jag på att min morfar berättat att han var klasskamrat med en av attentatsmännen och efter att ha läst boken undrar jag förstås vem av dem det var.
Bonhoeffer var främst teolog och skrev en hel del själv. Bland annat skrev han Morgonbön i Tegelfängelset julen 1943.
Gud, till Dig ropar jag tidigt om morgonen
hjälp mig att bedja
och samla mina tankar till Dig
jag kan det inte ensam.
I mig är det mörkt,
men hos Dig är ljuset;
jag är allena, men Du lämnar mig inte;
jag är modlös, men hos Dig är hjälpen;
jag är orolig, men hos Dig är friden;
hos mig är bitterhet, men hos Dig tålamod;
jag förstår inte Dina vägar, men
Du vet vägen för mig.
Fiiint! Ja, människan spår och Gud rår. Det är lika bra att kapitulera direkt och bara ”hänga me” på ”vägen”. När man tittar i backspegeln, blev det ju mycket bättre än man någosin kunnat föreställa sig!
Värst vad du hinner med… dricka te med maluca-honung, rensa rör, kolla på film, läsa böcker… VAR hittar du tiden??? // maluca