Månad: september 2009

Om jag blir arbetslös lärare ska jag genast gå upp till en firma som säljer kopieringsapparater och erbjuda mina tjänster. Förra veckan blev det totalstopp i en av våra maskiner och min manliga kollega gick som vanligt bara därifrån. Själv började jag öppna olika luckor och rensa stoppet genom att vrida på valsar och dra ut olika delar för att pilla bort papper. Eftersom just den här apparaten har en krånglig själ så fick jag göra denna manöver fem gånger innan min klassuppsättning som jag kopierade var komlett. Efter 27 år i läraryrket har jag liksom lärt mig en del. Det intressanta är att min kvinnliga kollega och jag numera fixar nästan vilken maskin som helst medan våra gubbkollegor bara rycker på axlarna och går därifrån. Det får vi ta upp på nästa löneförhandling.

Min sämsta gren är att vänta. En väninna sa till mig: ” Om man ber dig att stå någonstans och vänta en stund kan man ge sig på att du inte står kvar där när man kommer tillbaka utan irrar runt någonstans och försöker göra stordåd.” Och det är ju på sätt och vis ett ganska dåligt betyg på mitt deltagande i grenen vänta.

Eftersom jag vet att man kan bli bättre på allt bara man övar har jag nu bestämt mig för att lära mig att vänta även om det är tråkigt. Och vem vet, kanske händer något spännande om jag väntar tillräckligt länge.

Väninnans tvillingsöner har sjungit och spelat sedan barnsben och de blir bara bättre och bättre. Ikväll var vi några som lyssnade när de spelade på Mosebacke. Lyssna här du också.

Om man har tur kan man vissa läsår som gymnasielärare få en lektionsfri dag i veckan. Jag har fått det. Visserligen är de andra dagarna mera fulltecknade, men idag kändes det bra när jag åkte ner till kanotklubben istället för till skolan. På spegelblankt vatten paddlade jag runt Kaninholmen. Gissa om jag njöt?

Nu ska jag sätta mig på balkongen och jobba. Det känns bra att ha tur.

En till mig närstående vän har varit singel sedan i våras. Jag frågar försiktigt om han inte har träffat någon.

– Jo, svarar han. En ganska skön tjej faktiskt.

– Så, är ni ihop nu då? undrar jag.

– Nej, jag vill inte, svarade han.

– Varför?

– Jo du förstår, sa han. Hon hade katt och den jäveln bet mig i fötterna hela nätterna.

Det är också en anledning till att inte ha något förhållande.

Så har då äntligen koreanen kommit hem till dottern och mig. Han ligger snyggt blänkande i svart pianolack på skrivbordet och nog blir man lite varm om kinderna när man kikar på honom. Det återstår att se om han kan allt som utlovas, vår sköna Samsung SCX – 4500, laserskrivare med skanner.

Första september och jag tog ett dopp i Mälaren efter jobbet. Bor jag bra eller?