På tal om uteliggare

För några år sedan skulle sonen söka jobb i Pressbyrån. Han var 18 år och kände sig lite osäker när han gick in i kiosken nere vid tunnelbanestationen där vi bodde. ”Jag undrar om ni behöver ny personal,” sa han till kvinna i kassan. ”Jo, det kanske vi behöver,” svarade hon och fortsatte: ”Har du någon erfarenhet av kassajobb?”

En uteliggare som hade stått en bit bakom sonen och hört vad som sagt klev fram, lade armen om sonen och sa: ”Det här en en reko kille. Honom ska du anställa. Bättre grabb går inte att hitta.”

Uteliggaren brukade sitta nere i tunnebanegången tidigt på mornarna när sonen skulle iväg och träna simning före skolan. De hade börjat morsa på varandra och sonen hade ibland stannat och bjudit gubben på en frukt eller något annat ätbart.

Naturligtvis fick sonen jobbet utan någon erfarenhet av kassajobb och han hade det som extrajobb i flera år vid sidan om studierna, kanske tack vare uteliggaren.

En kommentar till “På tal om uteliggare”

  1. Var stolt över din son!!
    Tror han kommer kunna gå längt, samt att han trots sin ålder har båda fötterna och då menar jag BÅDA fötterna på jorden!

Kommentarer inaktiverade.