Nu ser jag!

När jag var 13 år fick jag glasögon. Eftersom jag just då hatade glasögon så använde jag dem ytterst sällan. Det finns filmer jag sett på bio under de tidiga tonåren som jag inte såg något av för att jag inte ville visa killen jag var där med att jag hade glasögon. Så började jag gymnasiet vid 16 års ålder, jobbade extra på helgerna och för lönen jag fick köpte jag kontaktlinser. Min bästis, Inger från den tiden, påminner mig ibland om att jag högt sa: ”Nu ser jag!” när hon pekade ut några snygga killar som gick över skolgården. Det var nämligen en av hennes specialiteter, att spana på snygga killar och hon var alltid sur för att jag inte såg dem. Med kontaktlinser på blev det också min specialitet och har så förblivit. 😉

Med åldern har det dock blivit svårt att se på nära håll. Linserna korrigerade synfelet på långt håll, men när jag det senaste året försökt att läsa fick jag leta fram läsglasögonen +1. Som lärare framme vid katedern måste man kunna se på både nära och långt håll. Det blev ett väldigt fipplande med glasögonen denna vinter för att inte tala om hur handikappad jag var när jag glömde ta med dem. Nu är detta historia. Jag kan återigen säga: ”Nu ser jag!” Min optiker har ordnat så mitt ena öga sköter spaningen av alla snyggingar på stan och det andra ögat läser texterna skarpt. Tack för det!

Författare: monika_thormann@hotmail.com

Författare.