Storfamilj

Sonen fick i uppgift göra ett fotoreportage. Han valde att följa en kille som jobbar med musik i några veckor. Glad i hågen tog han sig till staden där killen bodde med sin tjej och började att fotografera. Sonen visste inte att det var lite fnurra på tråden mellan tjejen och killen, men det blev han snabbt varse om när musikkillen blev utslängd hemifrån och sonen följde efter med kameran.

Tillsammans tog de sig till Stockholm och nu pågår fotoreportaget hemma i min lägenhet. För var skulle de annars bo?

Nu leker jag flerbarnsmamma igen, mättar tomma magar samt kommer med goda råd om än det ena, än det endra och det känns faktiskt ganska bra. Kan det bero på att vi människor är skapta att leva i flock?

2 reaktioner till “Storfamilj”

  1. Lycklig, lyckliG flerbarnsmamma. KOKAR OCH STÅR I.
    Ja tänk så livet kan te sig.
    Har varit med om samma sak, skulle intervjua ett par. Deras vägar HADE JUST SKILTS NÄR JAG RINGDE PÅ DÖRREN. MEN HÄR SLAPP JAG AGERA TERAPEUT. KANSKE VAR JAG INTE DEN LÄMPLIGASTE – JUST DÅ.

    HA DET GOTT.

  2. Dina goda handlingar kommer att leva kvar i form av ljusa minnen – hos er alla. Och man ångrar ju aldrig något bra som man gör. Härligt att läsa.

Kommentarer inaktiverade.