Som en katt bland hermelinerna, fast tvärt om, smög jag mig in i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm där det pågick någon slags mässa för Socialistiskt forum som jag direkt fick rysningar av. En f.d. kollega och vän hade lockat dit mig för att lyssna på Barbara Ehrenrich som skulle tala om sin nya bok ”Hur det gick åt helvete med positivt tänkande”. Eftersom hon var med på ”Skavlan” på TV1 igår så ville jag inte missa det hela. Jag som är vän av positivt tänkande och så också min f.d. kollega, ville helt enkelt veta vad Barbara Ehrenreich hade emot det. Dessutom var föredraget gratis, inte att förakta om man är ensamstående morsa och lärare.
Om jag inte alldeles vid ingången hade träffat Maryam, en f.d. lärarkandidat, hade jag nog vänt direkt. För det var väldigt många övervintrade vänstermänniskor där från1968 som inte alls har fattat vad kommunismen gjort mot mänskligheten. Proggarna stod i sina stilenliga uniformer med för korta luggar och försökte prångla ut tidningar som påminde om Flamman eller annan skit som såldes på redan på 70-talet. Och trots att jag varken är modelejon eller rik så kände jag mig helt felplacerad, för vänstereliten i Sverige är en grupp för inbördes beundran (precis som adeln) där man måste vara gjuten i en speciell form för att passa in. Jag som har föräldrar som flytt från DDR passar definitivt inte in där.
I alla fall startade Barbara Ehrenreich att tala efter en stunds väntan. Hon förklarade att hon efter att ha drabbbats av bröstcancer, blivit helt anti positivt tänkande, som är det dominerande sättet att tänka i USA. Tyvärr var argumenten som Ehrenreich presenterade inte alls tydliga. Det handlade helt och hållet om hennes känslor. Hon fick bröstcancer och uppfattade vårdpersonalens budskap som att om hon bara tänkte positivt skulle allt gå bra och hon skulle överleva. Det retade Ehrenreich sig på och på något sätt lyckades hon koppla ihop detta med kapitalismen. Hon retade sig till och med på att rummen på sjukhuset där hon vistades var utsmyckat med blommor på väggarna och att de hade juldekorationer vid jul. Jag måste säga att jag tyckte uppriktigt synd om henne. ”Lägg din energi på något viktigare,” hade jag lust att säga. Dessutom hade hon inget att säga till sitt försvar då en läkare i publiken frågade henne om hon kunde referera till någon undersökning där det kunde bevisas att positivt tänkande inte fungerade. Läkaren frågade också exakt vad läkarna hade sagt. Inte heller den frågan kunde Ehrenreich inte besvara.
Och jag borde också rest mig upp talat om för Ehrenreich att hon borde vara djävligt glad över att blommor och annan utsmyckning fanns på sjukhuste för jag minns hur grått och fruktansvärt fult allt såg ut i DDR i början på 80-talet när jag besökte landet. Dessutom klagade Ehrenreich på att man i positivt tänkande pratade om att det fanns något att vinna på allt. Sköterskorna på sjukhuset hade sagt åt henne att hon skulle vara tacksam för att hon fått bröstcancer för det kunde ge henne något. Det kunde bli en gåva. Själv påstod hon att det inte hade gett henne ett skit. Jag tänkte då i mitt stilla sinne att hon säkert aldrig hade skrivit boken ”Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” om hon inte hade blivit sjuk och då hade hon inte fått åka världen runt och föreläsa om boken, vara med på Skavlan i TV 1 och bli en riktig kändis. Och vad hon tjänar i dollar, kronor, euro eller ören på att hon blev sjuk och skrev boken vet hon bara själv.
Och vad är alternativet till positivt tänkande då? Jo, att gnälla, klaga och leta efter fel på allt och alla så som de flesta med låg självkänsla gör. Barbara Eherenreich har mycket att jobba med tyckte både f.d. kollegan och jag när vi gick därifrån.
Det är inte lite fult att anklaga forumets besökare för att ha något ansvar för det som skedde i DDR.
Du som uppenbarligen är antisocialist har givetvis ansvar för det som sker i Saudiarabien, Iran, Ryssland, och andra kapitalistiska stater. Eller?
Det är allt för många socialister som har hyllat stater som Nordkorea, DDR, Sovjetunionen, Kuba etc. Jan Myrdal var ju där på forumet och han har ju aldrig tagit avstånd och så många med honom.
Såg Barbara E hos Skavlan,, läte sen en artikel i en kvällstiding.
Barbaras tyckande. Kontroversiellt, men givetvis medialt passande…
Den som aldrig upplevt den grå vardagsverkligheten i DDR vet inte. Och som Du så riktigt uttrycker, var är motsatsen till positivt tänkande. Man måste nog lyfta sig själv i håret – sometime.
Ja, ja vi har ju sett alla vänsterister som efter eget tycke bytt sida, sen de i decennier skrikit sig blå i ansiktet om solidaritet med ex. Kambodja, Vietnam m m. Sen har de bytt blad, fått bra välbetalda jobb och tigit ihjäl sin forna tillhörighet.
Bra inlägg på bloggen.
Givetvis är det för många socialister som hyllar de staterna eftersom varenda en är en för mycket. Men att hylla diktaturer är inget specifikt socialistiskt problem. Till skillnad från högerns ekonomiska stöd till allsköns diktatorer som vi aldrig får höra talas om så har den svenska vänstern varit betydligt öppnare med sin problematiska historia. Det beror främst på att 90% av svensk media består av borgerliga redaktioner dock. Du verkar dock ha av intresse av att få hela Socialistiskt forum att framstå som ett diktaturkramande evangemang, vilket är en lögn och lika mycket sanning som att du som antisocialist givetvis stödjer Saudiarabien.
Vissa människor är ju bara för mycket, men det är klart vill man vara en bitter människa så måste man ju dissa positivt tänkade. Och var gör man det bäst? Det verkar vara på Socialistiskt formum.