GOD SINGEL JUL

Och så hamnade vi där igen, väninnan och jag, i snacket om karlar. Hon undrar oroligt om jag tänker vara ensam och aldrig dejta någon resten av livet. Och för att skrämma mig ordentligt berättar hon historier om kvinnor som levt som nuckor större delen av livet. Det är historier om rädda, inskränkta, oroliga kvinnor som inte vill ta för sig av livet och inte alls tror på sig själva och kärleken.

”Jag är inte sån”, svarar jag. ”Jag tror på mig själv och har alldeles för mycket energi, kärlek, längtan i mig för att förbli ensam. MEN tillägger jag ….. jag går inte med på vad som helst.” Och så räknar jag upp allt jag inte  kan tänka mig hos en man… ingen gift karl, ingen soffpotatis, ingen deppotyp, ingen fattiglapp, ingen snåljåp, ingen översittare, ingen tupptyp, ingen argsint typ, ingen arbetsskygg typ, ingen som inte är klar med sitt ex.,  ingen tråkmåns, ingen humorlös typ, ingen skrävelpelle, ingen smutsig tokstolle, ingen murvel, ingen osocial typ, ingen rökare, ingen med alkoholproblem …… Den listan blir väldigt, väldigt lång.

”Det finns ingen för dig,” säger hon.”Jo, då”, säger jag för jag är optimist, ”men för första gången i mitt liv har jag inte bråttom.”

Och så önskar vi varandra en riktigt GOD JUL och jag inser att det är bättre att fira jul allena för jag vet att det finns alldeles för många som firar jul med en partner och känner sig otroligt ensamma i tvåsamheten och det kära vänner, det är mycket, mycket värre än att att vara singel.

GOD JUL!

I ett huj

Jag blir lika förvånad, varje gång jag försover mig, hur snabbt jag kan komma iväg hemifrån. Jag vaknade fem över åtta imorse. Eftersom min första lektion börjar kl 8.30 på fredagar hade jag väldigt bråttom. På något sätt lyckades jag vaska av mig, sätta på mig kontaktlinser, sminka mig, äta en macka som snälla dottern tryckte i min hand, ringa skolan och be kollegan att sätta upp en lapp på klassrummet att jag var på väg, borsta tänderna och rusa till bussen på rekordtid. 8.45 låste jag upp klassrummet bara 15 minuter försenad. Alla elever hade inte ens hunnit komma.

Fast det är något märkligt som händer med en när man hastar iväg så där i ett huj. Det känns som om kroppen försöker hitta rytmen hela dagen utan att lyckas. Först efter ett yogapass på kvällen kände jag mig nästan som vanligt. Fast bara nästan och nu är det snart dags att gå och lägga sig. God natt. Imorgon väntar en ny dag utan några tider att passa. Skönt!

Brudbuketter

”Visst är de fina”,  säger mina floristelever i mun på varandra. Jag beundrar deras brudbuketter och håller med att de är jättefina. Sen avslöjar jag att jag aldrig har haft en sån, en brudbukett, för jag har aldrig gift mig. De tittar undrande på mig och jag vet att nu är jag på väg att förstöra deras romantiska bild av kärleken, parbildningen och den heliga familjen. ”Det går bra ändå”, säger jag. För det gör det, fast så här i efterhand kan jag tänka att jag nog inte skulle rekommendera folk att flytta ihop och bygga bo med någon utan att ta det hela på lite mer allvar än vad jag gjorde en gång.

”Det är inte försent än”, säger en elev och ler. Jag ler tillbaka och säger något i stil med att man måste ha en man eller en kvinna om man är lagd åt det hållet och att jag inte har det. ”Du får hitta någon”, får jag tillbaka. ”Mmmm, var då? På bussen hem kanske?” säger jag och flinar.

Nej, inte fanns det någon att ha på bussen inte och det var väl lika bra det. Jag har inte tid för svärmerier och sånt inte. Jobb, julfirande och en resa står på agendan. Romantiken får allt ställa sig i kö (med mössan i handen)och vänta. Och när jag ändock är inne på det där med mössan kan jag inte låta bli och tänka på min kollega Liselotte som alltid tjatar om att man ska välja tönten i mössan till man. Jag får väl hålla utkik!

Bob Hansson 2

”Bob Hansson”, säger väninnan och hela hennes kroppsspråk visar att hon nästan äcklas vid tanken av honom. ”Ja”, säger jag. ”Jag tycker att han är cool och intressant.” ”Men Bob Hansson”, säger hon och ryser. ”Han är skåning.” ”Ja, jag vet,” säger jag, och ler och inser plötsligt att jag inte skulle stå ut med Bob Hansson mer än ett par, tre dar.

Och så minns jag den där sommaren för 34 år sen då jag var på träningsläger och delade rum med en pratglad skånska. Den första dagen tyckte jag att hon var kul och pratade med henne, den andra dagen blev jag stum och bara lyssnade och efter den tredje dagen hade jag blivit illamående av allt pladder i självgod skånsk stil. Efter den veckan drömde jag mardrömmar på skånska och det tog nog någon månad innan jag blev kvitt alla skånska ord som etsat sig fast i min stackars hjärna.

Nej, Bob Hansson är nog inget för mig, inte i längden i alla fall, fast för några timmar kanske…

S:t Nikolaus

Ikväll ska du putsa stövlarna blanka och fina och ställa dem i fönstret för imorgon är det S:t Nikolaus. Tidigt imorgon bitti kommer han och lägger något gott i stöveln om du varit snäll. Om du däremot varit stygg får du en granruska. Så imorgon vet du. Det är bara att sätta igång och putsa.

Tyvärr kommer han inte till mammor så mina stövlar förblir oputsade.

Resor

Som i en Tati – film sprang vi till och från olika perronger på stationen i Uppsala häromdagen. Vi stod vid spår åtta då högtalarrösten meddelade att tåget till Stockholm skulle avgå från spår 4. När vi väl kom upp på perrongen ändrade rösten sig till spår 8 igen. Och när tåget kom klämdes människor från tre inställda tåg in i ett. Jag hade turen att få sittplats, men hamnade bredvid en dam som satte rekord i att snacka. På den korta resan fick jag veta allt om henne. Det är alltid lika intressant med människor som åker tåg.

Mitt pendlande till och från Uppsala närmar sig sitt slut och med beundran tänker jag på de kollegor som pendlar långt dagligen under flera år. Själv anser jag att det räcker med att vänta en stund på bussen som på 15 – 20 min tar mig till jobbet. Fast imorse hade de flyttat busshållplatsen….