Som lärare gäller det att förkovra sig i sina ämnen när det är lov. I snart trettio år har jag arbetat och den enda riktiga fortbildningen jag fått av skolan i ämnet religion är en halv dag med Jan Hjärpe och islam. Därför passar jag oftast på att besöka olika religiösa institutioner på egen hand när jag är ute och reser. Detta lov gick resan till Prag. Där ligger Europas äldsta synagoga. Den besöktes i tisdags under Pesachgudstjänsten av undertecknad med väninna. Det var en fantastisk upplevelse.
Synagogan heter Old- new-synagog och ligger i stadens judiska del, Josefov. Synagogan byggdes 1270 och används fortfarande av stadens ortodoxa judar. Det innebär att män och kvinnor är skilda åt under gudstjänsten och att alla kvinnor har täckt sitt hår med antingen peruk, hatt eller sjal. Inredningen av synagogan är enkel, med vitkalkade väggar, gamla träbänkar inne i rummet där männen vistas, några ord på hebreiska på väggen och någon Davidsstjärna som enda utsmyckning.
Männen huserade inne i rummet av synagogan där torahrullarna finns och det som är själva gudstjänstlokalen. Vi kvinnor fick vistas i en korridor som löpte utanför gudstjänstrummet och kika in genom gluggar i väggen. Vi kunde med andra ord lyssna och se lite grann samt följa med i de böcker som fanns till hands med texten som lästes inne hos männen. De stod med sina bönemantlar över axlarna och kippor på huvudet, fast en del hade keps eller huvudet täckt med ett sjok tyg. Några män stod och snackade om annat medan rabbinen läste ur torahn medan andra koncentrerat följde med. Det var intressant att se hur olika deltagandet var. Lika odisciplinerat var det i korridoren utanför där vi kvinnor befann oss. Några sprang ut och in och andra följde med i texten en stund och pratade sen med varandra. Dock stod alla upp vända mot öster och bad tillsammans under en del av gudstjänsten. Undertecknad följde då med i texten och måste erkänna att texten var uppbygglig eftersom den handlade om att man aldrig ska ge upp, att allt ordnar sig och att man ska hålla ut och kämpa när olyckor och annat kastar sig över en. För en liten stund kunde jag faktiskt känna Guds närvaro. Det var bara de vitkalkade väggarna och rabbinens röst som omslöt oss när han läste bönen på hebreiska och vi stod vända mot öster medan solen glittrade in genom de spröjsade fönstren. Efter en timme fann väninnan och jag att vårt religiösa besök varat tillräckligt länge så vi gick ut samma väg som vi kom in. Jag måste tillägga att vi blev väldigt trevligt bemötta av både män och kvinnor och de sa direkt att det inte gjorde något att vi inte var ortodoxa judar. De var bara glada att vi ville dela det gudomliga med dem.
På påskdagen befann jag mig i Sverige och närmare bestämt metropolen Tierp. Där skulle medeltidskyrkan återinvigas efter en tvåårig renovering. Kyrkan är mycket vackert utsmyckad och min blick vandrade ständigt runt för att upptäcka något nytt i kyrkorummet. Psalmer, predikan, körsång och bön avlöste varandra. Och trots att jag både är döpt och konfirmerad fick jag ingen gudomlig upplevelse. Det var som om gud hade gömt sig bakom alla målningar, allt guld, alla ljus och blommor och de ganska ”kassa” psalmerna som varken har bra melodi eller text.
Ända sedan jag studerade ämnet religion 1978 – 79 har jag ansett att alla religioner är ”av män för män” och det kändes väldigt starkt i den ortodoxa synagogan där vi kvinnor inte ens fick vara med på riktigt. Men trots att det i Tierps kyrka var en kvinnlig präst hade jag hela tiden känslan av att det hon sa och gjorde inte angick mig för det pratades mest om Jesus och hans manliga lärjungar. Och det är ju också de som är avbildade i kyrkan. Kvinnorna kommer alltid vara frånvarande eftersom de ju inte fanns med från början.
När vi så klev ut på kyrkbacken, min mor och jag, och solen lekte i björkens spröda grönska visste jag att Gud finner man lättast ute i naturen i ensamhet. Det är också så jag lever. Naturen läker, ger hopp och styrka för fortsatt liv på jorden.
Är så glad att jag läste den här texten – i brist på eget besök i den pragska synagogan! Du är inte dum du. 🙂
Så klokt att i brist på kurser söka upp information. Kan tänka mej att det är intressant att höra, på en lektion, om någon som varit där och hur det var. Detta får mig att minnas min gamla lärare i sh,ge,hi och re. Vi hade honom alla åren i sh och ge minns jag. Han hade så många egna berättelser över saker han upplevt, tänkt ( fast det kändes ganska objektivt vad nu det är)och varit med om tillsammans med läroböckerna där han höll på med sina evinnerliga skriftliga test på veckoläxan fast detta stor man ut med för han var ganska rolig. Han behövde aldrig höja rösten och alltid med en glimt i ögat.