Premiärlejon utan att jag tänkte på det

Jag har en förmåga att ofta hamna mitt i smeten utan att planera det. Igår skulle väninnan och jag på bio. Hon hade bokat biljetter och jag bara hängde på. Jag hade fått veta att filmen hette Wuthering heights, men ska jag vara ärlig tänkte jag inte så mycket på det. Jag tänkte inte heller på att det var Svindlande höjder fast på engelska förrän jag kom till bion. Ibland tänker jag inte så mycket har jag märkt och det finns säkert en stor fördel med det. Det vet i alla fall ni som läst boken Kvinnor som tänker för mycket.

I alla fall,  kom jag till bion och konstaterade att det stod ett filmteam utanför. De kastade sig tyvärr inte över mig, för så känd är jag inte ännu, men de hittade en ung man som såg intellektuell ut, som de intervjuade. Inne på bion låg det en röd matta, men eftersom jag sällan besöker den bion, tänkte jag inte så mycket på det heller. Fast jag undrade varför en fotograf bad några för mig okända personer ställa sig mot en vägg och smila. När jag hittat väninnan började vi tänka tillsammans och då funderade vi på varför nästan alla som var där höll i  var sitt glas med någon vätska i. Vid ett bord runt ett hörn delade en man ut de där glasen och vi fick varsitt med wisky, is och tranbärsjuice. Det var riktigt gott. Någon gick runt med en bricka med chokladbitar på och bjöd och vi förvånades även över detta, väninnan och jag. Inte förrän vi satt inne i salongen och Andrea Arnold presenterades förstod vi att vi hade hamnat på en premiär. Så det kan gå!

Filmen, Wuthering heights är oerhört vackert filmad och kärleken i berättelsen mycket fint framställd, men den är ju baserad på en roman av Emily Brontë från 1847, så det är mycket snusk, skit och misär i den också. Jag höll faktiskt för ögonen flera gånger. Varför, ska jag inte avslöja här. Se filmen själv istället och minns den där egna lekfulla, första kärleken.

Ja, så gick det till när jag var premijärlejon utan att förstå det. Hade jag vetat, hade jag kanske satt på mig en glittrande klänning, ett diadem och lite pärlor, istället för jeans, jacka och en enorm träningsbag över axeln, fast ibland är det bra att inte veta och filmen, den gick ju att se ändå.

 

En kommentar till “Premiärlejon utan att jag tänkte på det”

Kommentarer inaktiverade.