Men E-type då?

” Men E-type då” ? säger väninnan efter att ha sett programmet Så mycket bättre.  ”Han är ju singel. Det kan kanske vara något för dig”?  Jag ser honom framför mig och tänker att han kanske inte är så dum ändå. Han var ju trevlig den där gången när jag skakade hand med honom och växlade några ord för kanske 15 – 16 år sen, fast då hade jag ju ingen aning om vem han var. Och han är ju dessutom vältränad, tänker jag. Inte illa alls. . Men så ser jag det där långa  håret. ”Nä, säger jag. Han har för långt hår.” Väninnan skakar på huvudet. ”Men du kan ju tänka dig själv”, säger jag. ”Jag får rensa avloppet i badrummet minst två gånger om året och dottern och jag har inte hälften så långt hår. Om han skulle duscha här också skulle det bli stopp direkt. Det blir för jobbigt”,  säger jag och ser mig själv knäa vid avloppet mest varenda dag. ”Men titta han har flera båtar också”, säger väninnan. ”Och så är han intresserad av historia, precis som du”. Jag blundar och ser mig själv slita som galärslav i en av E-types vikingabåtar tillsammans med ett helt gäng andra damer. ”Nä”, säger jag, ”han får vara. Jag paddlar hellre ensam”. ”Du är hopplös”, säger väninnan och skakar på huvudet. Ja, tänker jag, jag är hopplös, karllös och lycklig.

2 reaktioner till “Men E-type då?”

  1. Hej och tack för din kommentar! Jag läser 1Q84 för att du nämnde Murakami i din blogg. Jag har faktiskt inte hört talas om honom förut.

  2. Underbart! Har som du hälsat och snackat med E-type. Trevlig kille, som senare skickade mig ett julkort. Men snälla nån, håret?
    Ja grabben är nog som han sa, ego. Och mogma damer kan säkert skatta sig lyckliga, lyckliga som singlar – om de själv valt det livet.

Kommentarer inaktiverade.