Vi har hittat en åt dig

– Kom, kom skynda dig! Vi har hittat en åt dig.

– Va! Vad? Vad har ni hittat?

– En karl, kom skynda dig, titta här. Han passar dig perfekt. Alla intressen, åldern, han tränar, han gillar att läsa, gå på teater och titta, titta här, han är lärare.

– Hm, i vad är han lärare och var? Finns det ingen bild?

– Jo, här titta vad snygg han är och han är lärare i språk.

– Nej, jag tycker att han ser snipig ut. Språklärare brukar vara snipiga.

– Men kom igen nu. Du måste prova någon gång. Svara honom och se vad som händer.

– Nej, tack.

– Men har du någon annan då?

Jag skakar på huvudet.

– Han den långe då?

– Nej, han är diskvalificerad, han gick in i lägenheten med skorna på.

– Men så kan du väl inte göra.

– Jo, det kan jag.

Sunt förnuft!

Kan någon förklara för mig varför man måste skicka in gymnasiebetyget när man söker en högskolekurs fast man redan har en lång universitetsutbildning? På antagningsenheten svarar de att de måste se att man har gått i gymnasiet och läst de gymnasiekurser man måste ha för att vara behörig för högskolan. Hur fan tror de att man kom in på universitetet första gången då? Jag har 195 högskolepoäng enligt det gamla poängsystemet, men det räcker inte som bevis att jag är behörig. Jag måste ändock skicka in mitt gymnasiebetyg från 1977. Eftersom jag inte gjort det i tid hamnar jag nu i en grupp för övriga sökande och tas in i sista hand. Skit på er, ni på antagningsenheten på högskoleverket och lär er att använda er av ert sunda förnuft om ni har något.