Om fattigdom i SvD

Jag läser i SvD i dag om Lisa som blivit utförsäkrad och är fattig. I början av artikeln tycker jag lite synd om Lisa. Det är inte lätt att få vardagen gå ihop med alldeles för lite pengar, men sen på slutet blir jag arg. Lisa sitter på sin balkong och röker. Hon tycker att hon ska få unna sig någon lyx. men hallå, tänker jag. Hur mycket kostar ett paket cigaretter? Hur påverkar rökningen hennes och sonens hälsa? Och sonen sen då? Han är 19 år. Varför kan han inte jobba på helgerna? Det har båda mina barn gjort fastän de gått i gymnasiet. Själv jobbade jag redan på helgerna när jag var 14 år. Detta fortsatte jag under hela min skoltid samtidigt som jag elitidrottade.

Nä, jag kan inte tycka synd om Lisa. Jag skulle däremot önska att någon peppade henne att ta tag i sitt liv, att hon fattar att hon måste göra rätt för sig och inse att man inte får något gratis. Att sitta hemma och tycka synd om sig själv och vara ett offer är den sämsta möjliga lösningen på problemet. Det hoppas jag att Lisa fattar.

 

En kommentar till “Om fattigdom i SvD”

  1. Ja mina har haft samma problem, inga jobb direkt efter skolan o s v.

    Jag känner mig lite förb. när jag ser/hör ungas huvudlöshet. Cigaretter är ett helvete.
    Kostar och skapar illa kroppar.

Kommentarer inaktiverade.