Ja eller nej till julbord?

När jag började arbeta som lärare var skolan fortfarande statlig. Då fick man betala sitt kaffe själv (och det gjorde ju inget för jag drack inte kaffe då) och man blev aldrig bjuden på någonting. Om vi hade fest på skolan så lagade och betalade vi maten själva.

Så blev skolan kommunal och kanske var det våra kommunalpolitiker som ville visa oss att det var en fördel att tillhöra just den kommunen för de där första kommunala åren minns jag att vi plötsligt blev bjudna på lyxiga julbord. Jag gick med och åt julbord på den lyxiga restaurangen det första året, blev hiskeligt magsjuk på natten och fick stanna hemma från jobbet dagen därpå.

När rektorn året därpå skulle bjuda på flott julbord igen, sa jag nej tack och skickade ett mejl till honom om att han kunde sätta in mina ”julbordspengar” på SOS-barnbyars konto. Jag tyckte att de behövde dem mer än jag. Dessutom tillade jag att det vore kul om fler följde mitt exempel. Rektorn som var en matglad typ sa att jag förstörde stämningen, tyckte nog att jag var lite knäpp och bad mig följa med ändå, men när de andra traskade iväg till den där flotta restaurangen gick jag hem och bakade pepparkakor med mina barn istället.

Jag vet inte om den där rektorn någonsin satte in mina pengar på SOS-barnbyars konto, men med detta vill jag säga att om du är bjuden på flera julbord, inte älskar julmat och kanske inte heller är i behov av så mycket mat så pröva att säga: ”Nej tack, jag kommer inte, men sätt gärna in mina pengar för julbordet på SOS-barnbyars konto.” Det kommer både du och flera fattiga, föräldralösa barn må bra av.

Författare: monika_thormann@hotmail.com

Författare.