För en liten stund sedan klickade jag på Unfollowknappen och slutade att följa Steffo Törnquist på Twitter. Beslutet tog jag efter att ha läst tillräckligt om alla hans cigarrer, ostar och julbord. Karln gör tydligen inget annat än äter. Det är han ju tyvärr inte ensam om och det är skönt att man kan välja bort sådana man inte längre vill följa.
Tänk hur det var förr i tiden. Då satt de där karlarna i den enda svart-vita TV- kanalen som fanns eller hördes i radion. Ville man titta eller lyssna så fick deras dravel duga. Det är länge sen, men ibland undrar jag om vi kommit så mycket längre?
Jag råkade titta på två avsnitt av ”Alla är vi fotografer”. Där bredde Johan Rehborg och Henrik Schyffert ut sig rejält. Det var liksom inte så intressant. De tog för mycket plats helt enkelt. Och beundrade varandra för mycket. När de dessutom bjöd in Sigge Eklund som expert bytte jag kanal. Det är tur att det går att göra så. Byta kanal alltså. Det gör jag ofta.
Numera orkar jag inte se medelålders män som beundrar varandra och klappar om varandra och höjer varandra till skyarna. Det har jag sett tillräckligt i mitt liv. Gubbar som lyfter fram varandra till allmänhetens beundran.
I går såg jag reklam för ett nytt TV-program. Plura Jonsson och Mauro Scocco ska ut på tågluff. Nu kommer vi att tvingas se Europa genom deras ögon. Mat, sprit och tjocka magar. Vilken tur att jag har många kanaler att välja emellan.
Inte är det bättre när programmakarna vill visa upp medelålders kvinnor. Då blir det pinsamma Hollywoodfruar. Vilka förebilder är de för våra unga flickor/kvinnor?
I morgon avslutas 2013 och vi går in i 2014. Förhoppningsvis blir det ett mer jämlikt år. Och om inte, så går det att läsa böcker. Brinnande livet av Alice Munro rekommenderas!
