Lyssna på Bokfesten avsnitt 26

Jag önskar dig en god fortsättning på juldagarna och hoppas att du njuter av mat och julklappar.

Om du som jag sitter ensam i dag på juldagen 2023 kan jag tipsa dig om podden Bokfesten och det senaste avsnittet nr 26 som du kan lyssna på om du klickar här. Avsnittet spelades in i somras, men släpptes förra veckan och handlar om när Ann Ljungberg och jag talar om böcker, skrivande och författarskap. God lyssning i tjugotre minuter.

 

Julklappstips!

longingforlove.se är en perfekt julklapp till den som vill läsa en annorlunda feelgood-roman med en feministisk bibliotekarie som inte tar någon skit när hon dejtar.
”Jag njuter hejdlöst av denna begåvade debutroman om ensamhet, åtrå, dejting, feminism, Island, Stensunds folkhögskola i Sörmland, AA. Samt förnuft och känsla.” / Lena Kjersén Edman, Bättre stadsdel Älvsjö-Hägersten
”Utan att avslöja för mycket vill jag säga att det här är romanen för alla som någon gång tvivlat på sig själva, sina relationer och på livet och som tycker om att genom läsningens gång förföras av nya miljöer.”
/Inger Granberg, Babels boktips på Facebook
”Finstämd, jordnära & kärleksfull bladvändare!
Det här är en bok som jag verkligen kunde relatera till. Huvudkaraktärerna är Ruben och Cecilia, men boken handlar om så mycket mer. Historien har ett bra tempo och driv, är välskriven och med ett budskap och härlig humor i dråpliga situationer. Miljöbeskrivningarna är fantastiska och hela boken känns äkta. En riktig bladvändare och mycket fin feelgoodbok. Omdöme: 4,5/5” Cias bokhylla på Instagram
Köp den på Bokus eller Adlibris! Finns som tryckt bok, e-bok och ljudbok.

Julklappstips

Vet du inte vad du ska köpa i julklapp till din mamma, moster eller syster?

Romanen longingforlove.se är en roman om ensamhet, dejting, åtrå och kärlek, men också om hur feministiska Cecilia åker till Stensunds folkhögskola vid havet på en sommarkurs där författaren och romantikern Ruben Gonzales är lärare.

Citat ur romanen longingforlove.se:

”Bang, bang, bang, bang. Hade jag haft ett foto på den som refuserade mig hade jag satt upp det.”

°

”Det är som att vinna Augustpriset”, sa han och strök handen genom hennes hår.

Hon lyfte bort hans arm och vred sig mot honom. Synade honom uppifrån och ner, kisade med ögonen och sa: ”Ser du mig som någon jäkla trofé?”

Han såg förvånat på henne. Varför blev hon så arg?

”Du jämför mig med känslan att vinna ett litteraturpris.” Hon blängde på honom och krängde sig ur hans grepp. ”Som dessutom delats ut till nitton män och fjorton kvinnor. Är du medveten om det?”

Hon reste sig upp, ställde sig framför honom, slängde med huvudet och tusen stjärnor glittrade i hennes hår.

”Precis som alla andra litterära pris. Nobelpriset i litteratur – hundratre män och femton kvinnor och Akademins nordiska pris – tjugonio män och sju kvinnor, Nordiska rådets litteraturpris fyrtiofyra män och sexton kvinnor. För att inte tala om alla andra priser som delats ut av män åt män.”

°

”Han var en av de där männen som låg och sprattlade på sopberget.”

°

”Cecilia skyndade sig mot dörren. Hon sa ingenting. Romaner som handlade om patriarkatets erövringar svämmade världen över av. Det behövdes verkligen inte fler. Om det fanns någon jävla rättvisa i världen skulle Niels manus bli refuserat.”

Köp boken på Bokus

eller

Adlibris

eller lyssna på den i någon ljudboksapp.

GOD JUL!

Musiken i longingforlove.se

Som författare gäller det att vara om sig och kring sig. Att marknadsföra sina böcker är ett måste och man kan göra det på olika sätt. I romanen longongforlove.se (Ordalaget bokförlag 2022) finns det med en hel del musik på olika sätt. Karaktärerna både sjunger och dansar. Nu finns alla låtar ur romanen på en spellista på både Spotify och Apple Music.

Om du vill hjälpa en författare vars böcker du gillar kan du när du har läst hens böcker skriva några rader om dem och dela på sociala medier. Du kan också, om böckerna inte finns i bokhandeln, fråga efter dem, beställa dem till ditt bibliotek och naturligtvis tipsa dina kompisar om boken. Som relativt okänd författare är det svårt att nå fram i mediebruset. Vi tar tacksamt emot hjälp.

Bokmässan Göteborg 2023

I morgon startar årets Bokmässa i Göteborg 2023 med allt vad det innebär; massor av böcker, mingel, hög ljudnivå, ett myller av människor, trevliga möten, intressanta föredrag och boksamtal samt ett hårt mässgolv som sliter på fötter, knän och höfter. Min roman, longingforlove.se

kommer att vara där och går att köpa  för mässpris i Ordalagets monter B03:60, men jag kommer inte vara med  i år.

Istället tänker jag ta vara på de sista fina höstdagarna som nästan känns som sommar, umgås med familjen och skriva på nästa roman och kanske kommer du att kunna köpa den på nästa års mässa och även möta mig där i Göteborg på Bokmässan 2024.

Läs mer om mina böcker longingforlove.se, Kristine!, Leva sin dröm och Tackla, läsförståelse, skönlitteratur på min hemsida.

Ibland känns det som om jag har varit arg hela livet

Jag ville berätta om en kvinna som dejtade, var arg och inte tog någon skit. Därför skapade jag Cecilia i romanen longingforlove.se. I dag blev jag påmind om att jag och de flesta kvinnor runt omkring mig, under ett helt liv blivit förminskade, inte tagits på allvar och blivit förlöjligade.

Efter paddlingen på Brunnsviken i dag gick jag upp till gympasalen på övervåningen för att köra lite styrketräning och stretcha. Jag började prata med en yngre man som tränade där och han sa något om bilderna som pryder väggarna i klubbrummet. Bilder som föreställer män som paddlar, män som gör segergester eller män som bara står och ler. Nästan alla de där männen har på sig klubbtröjan eller träningsoverallen med texten Brunnsvikens Kanot klubb. Killen jag snackade med tyckte att många bilder var väldigt gamla och undrade om inte lite nyare kunde sättas upp. ”Det borde väl gå”, svarade jag, men sen visade jag honom att bakom dörren finns den enda bilden på några kvinnor och den är från SM 1975 då Bodil Askengren, Eva Berglund, Gudrun Höglund och jag, Monika Thormann vann klubbens första SM-guld i stafett K1 4×500 m. En bild togs alltså på oss då och den sattes upp bakom en dörr som nästan alltid är uppställd så bilden inte syns. Åren som följde och fram till idag 17/8 2023  paddlade vi damer hem massor av SM-guld. Jag har själv nio stycken i K2, K4 och stafett och två NM-guld i K2 och K4, och jag har inte alls varit den bästa tjejen i klubben. Det har faktiskt regnat medaljer över kvinnorna i Brunnsvikens Kanot Klubb, men det var pojkarna eller männen som fick synas på bild.

Och det var inte bara på Kanotklubben pojkarna syntes. När jag ser tillbaka på mitt liv så tog männen jättestor plats på Universitetet. Vem minns inte honom som alltid snackade med den manliga föreläsaren efter föreläsningen?  På skolor jag har jobbat har männen alltid hörts och synts mest. Klassikern är väl när den kvinnliga rektorn lyfter fram och hyllar en man gång på gång, som gjort något med en elev som vi kvinnor gjort i flera år utan att uppmärksammas.

Det är inte så att jag hatar män. Tvärtom saknar jag ofta en man, men jämlikhet är fortfarande något vi behöver jobba med i samhället. Det är viktigt att lyfta den som förtjänar det och inte bli bländad av en man som pratar på för att synas, flirtar och ler.

I longingforlove.se sätter Cecilia en man på plats verbalt några gånger och naturligtvis tycker han att hon överreagerar, men jag tänker att hon precis som jag har tjänat andra hela livet, kämpat på utan att ta plats och få synas (Nej, jag hamnade ju bakom dörren.) och kokar ibland över för att hon är så jävla trött på att många män inte fattar vad hon pratar om. Till exempel  påpekar hon hur ojämställt det har varit och fortfarande är när det gäller litteraturpriser. Nobelpriset i litteratur hade 2022 delats ut åt hundratre män och femton kvinnor, Akademins nordiska pris – tjugonio män och sju kvinnor och Nordiska rådets litteraturpris har delats ut till fyrtiofyra män, men bara sexton kvinnor.

Ibland känns det faktiskt som om jag varit arg hela livet.

Nu lever jag min dröm

41 år, kan ni tänka er? I 41 år har jag slavat som lärare, i först den statliga skolan och sen den kommunala, men nu, för bara några veckor sen, har jag gått i pension och är författare på heltid. Kan ni förstå hur underbart det känns?

Så medan mina f.d. kollegor sen den 10 augusti suttit på meningslösa möten, långrandiga konferenser och haft tjatiga gruppdiskussioner så har jag skrivit, tränat, läst och badat. Några dagar har jag också lekt med hunden Sasha och med barnbarnet. Kan man ha det bättre?

Besparingar som ledde till fler och större grupper gjorde tyvärr lärarjobbet till ett löpande-band-arbete i en ganska rostig skolindustri. Jag är faktiskt glad att jag inte drunknade av alla arbetsuppgifter som vällde över mig. Någon kanske undrar hur jag hann skriva både barnboken Kristine!, novellerna i Tackla, andra noveller, romanen longingforlove.se och en eller annan dikt. Jo, jag var tvungen att göra något kreativt emellan, annars hade jag inte överlevt.

Några dikter om skolan blev det under åren. Här kommer tre:

Vägen till PISA-segern

På fyrtioett år har jag

bara fått

två dagars fortbildning i religion

Vi har fjorton Biblar på min skola

men Koraner har vi bara åtta av

Andra religioner göre sig icke besvär

Jag kan vägen till PISA-segern

men står utmattad och tigande i korridoren

 

Den slutgiltiga lösningen

Först avskedade de en vaktmästare

sen fick datateknikern gå

Därefter gjorde man sig av med en skolsköterska, en kurator och en biblioteksassistent

När specialläraren gick i pension ersattes hon av en dator

Tre kamratstödjare förvandlades till en

Nu väntar vi andra på den slutgiltiga lösningen

 

Lära av varandra

På studiedagen

samlas vi i aulan

Vi ska lära av varandra

Vi är professionella

 

Kollegan och jag

sätter oss i städskrubben

med en flaska vin

och hånglar

Ännu en recension av longingforlove.se

Så har det kommit ännu en recension av longingforlove.se. Det är  Emma, d.v.s. relevantreader på Instagram, som har skrivit den, vem det nu kan vara? Kanske är det någon läsare som köpte boken när jag pratade om den och mitt skrivande inför sommarkursdeltagare på Stensunds folkhögskola förra veckan eller någon snabbläsare som köpte boken när jag deltog i Boksamtal på Frisksportarnas Riksläger på Stensund för bara några dagar sen eller så är det någon helt annan. I alla fall skrev Emma så här i sin recension:

”Först och främst har den här boken fått mig att inse att jag numera identifierar mig som kvinna 40-50 år. Jag är 36. (Nope, ingen åldersnoja här!)

Sen då? Bibliotekarien Cecilia är 46, frånskild sen några år tillbaka med en ranglig relation till sin exman och nu ska hon gå en skrivarkurs. Kursledaren Ruben är förvisso snygg, men att som raggningsreplik jämföra en kvinna med ett åtråvärt litteraturpris? Nja. Han har förstås andra kvaliteter, men det har ju Jarl och Eldar också? Något övriga deltagare på kursen tycks ha gemensamt är oförmågan att formulera sig vettigt, särskilt när det handlar om genusfrågor. Detta stör Cecilia (och mig).

Jag gillar tempot i den här boken; jag gillar hur Cecilia framstår som något rabiat i sin övertygelse att kvinnor kan och att kärleken inte är värd att satsa på – det går åt skogen ändå. Däremot går hon till överdrift ibland och då blir jag irriterad, haha. Att tjafsa om om det borde heta ”mannaminne” eller ”kvinnaminne”? Nja.

Cecilia är tuff. Hon har skinn på näsan (lite extra på knogarna, visar det sig) och trots misslyckanden i dejtingvärlden ger hon ändå inte upp. För nånstans innerst inne längtar även hon, därav att hon signat sig på dejtingsidan longingforlove.se. Finns det någon man för henne där, tro? Eller dyker han upp på resan till Island?

Läs själv för att ta reda på hur det ska gå! Det här är en bok om att skriva böcker, om att äta fermenterad val och att försöka bli mer ärlig mot sig själv. Om att vara ensam och att verkligen känna sig ensam.”  av Emma d.v.s. relevantreaderInstagram

Tack!

Ett arbetsliv är snart tillända – FREIHEIT


Efter fyrtioett år som behörig lärare går jag snart i pension. Jag har redan haft min sista lektion i svenska och i religion. Jag har rättat mitt sista nationella prov och jag har skrivit in mina sista betyg. I dag har jag önskat mina allra sista studenter lycka till i livet.

Egentligen har skolans värld följt mig hela livet. Redan som liten lekte jag och min två år äldre syster skola. Kanske var det ett sätt att erövra det svenska språket? Vi talade ju tyska som första språk. Kanske var det en längtan efter att bli stora? Kanske var vi påverkade av våra mostrar som var 10-12 år äldre än vi och satt hemma hos oss och gjorde sina läxor? Kanske var det vår mamma som gärna hade utbildat sig till lärare om hon hade levt i en annan tid / ett annat liv? Vem vet? Vi blev i alla fall lärare, både syrran och jag.

Själv gick jag både i grundskolan och på gymnasiet i Handen och efter studenten arbetade jag ett halvår på dagis eller förskolan som det numera heter. Men redan som nitton-och-ett-halvt-åring började jag vikariera som lärare i Haninge kommun. 1978, tjugo år ung började jag på ämneslärarprogrammet i Stockholm och läste svenska, religion och historia och 1982 fick jag min första tjänst som behörig ämneslärare.

Det var på Fittjaskolan i Botkyrka som jag gjorde mina första roliga, men också slitiga år som lärare och sen har det bara rullat på. En termin eller ett år var jag på Solna Komvux, S:t Görans gymnasium och Franska skolan. Fint trodde alla det det var där på Ecole Francaise, men jag vantrivdes och sa upp mig. Av en slump hamnade jag på Skytteholmsgymnasiet i Solna och där visade det sig att jag fungerade väldigt bra med elever som inte var så studiemotiverade. Något hade jag väl lärt mig av brorsan och andra stökiga grabbar under uppväxten i Handen. När Solna kommun drabbades av hybris och bildade skolförbund och gjorde om delar av skolan till friskola valde jag att gå till Kvarngymnasiet i Järfälla. Där fick jag ett lärorikt år med IV-elever som inte kommit in på gymnasiet. Nästa vecka gör jag mina sista dagar på S:t Eriks gymnasium. Där har jag arbetat i hela tjugotre år. Men nu är jag snart fri. Fri att göra vad jag vill, när jag vill.

Och vad ska jag fylla dagarna med nu då? Kommer jag att få långtråkigt?

Nej, det är ingen risk. Dels planerar jag att motionera mer, men sen ska jag skriva oftare och mer regelbundet. En ny roman och en barnbok är på gång. Därutöver finns det tid för friluftsliv, läsning, kultur, möten med intressanta människor och så ska jag väl hinna med en och annan dejt också. Att ha någon rar man att bli gammal med skulle inte vara så dumt, men det ska vara en bra en, annars får det vara.

När saga blir verklighet ….

Ibland överträffar verkligheten dikten och ibland blir saga verklighet, i alla fall ett tag. Läs om hur jag skrev in Jari Tammi i min roman och hur han dök upp i verkligheten.  HÄR!