Tråkig och singel?

Jag må vara tråkig som nobbade väninnan och kollegorna och stannade hemma i kväll istället för att dansa på Café Opera eller på Grönan, men det kändes helt rätt.  För vet ni vad? Jag var trött och det får man väl vara ibland i min ålder?

Kanske är det så att väninnor och kollegor hoppas att jag ska träffa någon och bli kär. Det hoppas jag också, men hittills har alla intressanta män visat sig vara upptagna. Fast till en början säger de alltid något annat. Det finns hur många män som helst där ute som pratar vitt och brett om att de håller på att separera, men vid en närmare koll är de gifta och har inte en tanke på att skilja sig. Och då är jag verkligen inte intresserad.

En del män fattar det snabbt, andra tjatar och försöker ändå få till en dejt eller två. De ska ju snart skilja sig. Hon, frun är ju så tråkig och ointressant. De glömmer dock att jag har varit den där frun och jag har haft den där mannen. Det finns någon slags heder i mig. Som kvinna gör man inte så mot en annan kvinna om det inte finns speciella skäl förstås och det finns det ju sällan.

Jag är fortfarande väldigt glad över att var singel. Som i dag när jag tackade nej till danserna och lagade en fin middag till mig själv. Bara att slippa prata med någon efter en vecka med oändliga redovisningar, NP-tal, en fantastisk musikal, två teaterpjäser, en oförglömlig konsert, betygssnack, träning, omplantering av blommor, tvätt och städning kändes det som en befrielse.

Väninnan och kollegorna får dansa för sig själva. Istället njuter jag av koltrastens fågelsång utanför mitt fönster och att jag slipper de där karlarna som låtsas vara singlar.

Vad ska du bli när du blir stor?

”Vad ska du bli när du blir stor?” Frågan ställer kollegan direkt till mig när jag kliver in i arbetsrummet. Utan att blinka svarar jag: ”Pensionär.” För det är ju i ärlighetens namn inte så många år kvar nu. Pensionen finns där framme inom en överskådlig tid.

”Fel svar”, säger hen och skattar. Det rätta svaret är influenser eller YouTuber för det är så våra elever på samhällsprogrammet svarar. Jag suckar och tänker att de där eleverna borde vara mer realistiska och sikta på att bli lärare eller sjukskötare eller satsa på något annat bristyrke. Herre Gud, alla kan väl inte vända ut och in på sig på YouTube eller kråma sig i nya kläder på en blogg.

På väg hem från jobbet funderar jag mer på frågan. Vad hade jag velat bli om jag varit ung idag? Hade jag varit en som gjort succé på Youtube? Ja, naturligtvis, absolut.

I lågstadiet hade vi något som kallades för roliga timmen. Vi elever kunde få uppträda inför klassen. Vi uppmanades att spela upp en sketch, sjunga, spela något instrument eller berätta en rolig historia. Eftersom detta var långt före mobilfilmadet finns inga av dessa ljuva stunder bevarade mer än i mitt minne, men oj så underhållande vi var. Ja, alltså min bästis Monica J och jag. Vi uppträdde i stort sett varje rolig timme. Roliga historier kunde vi många och spelade musik gjorde vi också. Hon klinkade på gitarren medan jag pep på flöjten.

Vårt verkliga succénummer var dock Tjong – smock sketchen. Den spelade vi många gånger och vi tyckte att vårt skådespeleri bara blev bättre och bättre varje gång. Sketchen gick till så här: Bästisen Monica J, blond och stark stod på scenen och jag Monika T, smal, liten och mörkhårig gick emot henne. I handen höll jag ett rån. ”Det här är ett rån”, skrek jag och viftade med rånet framför henne. Hon stirrade argt på mig och sen sa hon högt ”Tjong- smock” och drog några teaterrallarsvängar framför mig. Jag spelade träffad och föll framåt, hon fångade upp mig på axeln och bar ut mig ur klassrummet. Publiken jublade och applåderade, minns jag eller jag vill i alla fall minnas det så. Vi körde den här sketchen gång på gång och vi blev bättre och bättre på själva tjong – smockandet och fallet. De sista gångerna hade vi nog platsat i vilken cowboyfilm som helst. I alla fall trodde vi det själva.

Så här mer än femtio år senare har vi ett annat perspektiv. Min bästis vill minnas att när vår fröken ställde frågan om någon ville uppträda och vi räckte upp handen gjorde hon en grimas som uttryckte: ”Nej, inte de där två igen.” Vad barnen i klassen tyckte har vi aldrig fått veta riktigt. De vi försiktigt har frågat minns inte alls våra framträdanden.

Så vad ska jag bli när jag blir stor? Jo, jag ska bli pensionär och YouTuber. Jag ska bara fråga min (fortfarande samma) bästis Monica J om hon vill vara med på film. Vi kan kanske skaka liv i den där Tjong – smockscenen igen och vem vet? Kanske behöver Dramaten några starka kvinnor som kan slåss på scenen nu när en och annan våldsam karl fått gå.

GOTT NYTT ÅR

Det är idag vi förväntas summera 2018 och ge oss själva en kärleksfull knuff in i 2019. En del behöver en lite hårdare knuff och för andra behövs bara en liten puff. Vilket ni än väljer önskar jag er all välgång och lycka under 2019.

Om du vill prova något nytt under året kan du förslagsvis gå på någon av aktiviteterna som min väninna Jana Särman på Odla livet anordnar. Se nedan! GOTT NYTT ÅR!

Jag önskar ER Alla hälsa och ett vackert nytt år. Akupunkturen kommer igång den 21 januari.
QIGONG, TAIJI & MEDITATION: 7 februari kl 17:30- 20:30 QIGONG & MEDITATION, Vattendraken från den fem drakarna och sittande meditation.På Elements, Karlbergsv 55. 350 kr. 
17 februari, kl 9-17 TAIJI, The hidden immortalHälsans hus, Fjällg 23 B, 1400 kr
26 februari kl 8-11 QIGONG & MEDITATIONBirkagården, Karlbergsv 86 B, 350 kr

5 mars kl 8- 11 QIGONG & MEDITATION, Tranan flygerBirkagården, Karlbergv 86B, 350 kr
31 mars kl 9-17 QIGONG & MEDITATION, De fem drakarnaElements 1400 kr30 april, 8- 11 QIGONG & MEDITATIONPå Birkagården, Karlbergsv 86B
Heldagarna anmäls och betalas två veckor i förväg.

QIGONG PÅ AMORGOS GREKLAND 9-15 september
7 heldagar Qigong på den fina ön Amorgos. Kursen kostar 5800 kr.För en säker plats anmäl redan nu, föranmälan kostar 800 kr.
vi ses Jana

GOD JUL med DEN DÄR TOMTEN

Här kommer min julklapp till alla mina läsare, en novell. GOD JUL!

Den där tomten 

Vi var överens om att vi skulle skiljas, Charlotta och jag. Det var hon som tog beslutet, men jag var helt med på noterna. Vi var för olika för att kunna leva hela livet tillsammans. Nu när jag ser tillbaka på vår sista jul ihop känner jag mig bara lättad, fast det är en enda sak jag inte kan släppa. Det är den där tomten. Han har etsat sig fast i min hjärna och jag kan inte mota bort honom.

”Du har väl köpt slalomskidorna”, ropade Charlotta. ”Ja då”, ljög jag och tänkte på hur jävla hysteriskt det var med julen varje år. Herre Gud! Det var väl bättre att köpa slalomskidor till Beatrice i februari, på vinterrean, när hon var med. Trots det gick jag raka vägen från kontoret till sportbutiken och skaffade skidorna. Snyggt inpackade tog jag med dem hem och ställde paketet i källaren så att inte Beatrice skulle hitta det. Man behövde ju inte direkt tillhöra Mensa för att lista ut vad det paketet innehöll.

Charlotta hade redan köpt en gran och trots det bara var den 21 december stod den redan i julgransfoten i vardagsrummet. ”Beatrice får klä den om två dagar”, sa Charlotta. ”Är hon verkligen intresserad av det?” sa jag förstrött samtidigt som jag nappade åt mig Dagens Industri, som jag inte hunnit läsa på morgonen. ”Hon är ju i alla fall sjutton år nu.”

Vi hade ständigt diskussioner om hur mycket jul vi skulle ha hemma. Jag tyckte att det räckte med en adventsstjärna, julskinka, några tända ljus, ett par pepparkakor och lite glögg medan Charlotta ville ha extra allt. Och då menar jag verkligen extra allt. Det var nog när hon frågade om jag ville vara tomte det året som hon slog in den sista spiken i skilsmässokistan. Det var då jag på allvar insåg att vi inte kunde leva ihop längre. Tomte åt en sjuttonåring? Nej tack!

Men trots att jag är något av en julhatare måste jag erkänna att Charlotta var en mästarinna på att skapa julstämning i hemmet. Lagom till Kalle Anka på julafton låg det ett magiskt skimmer över hela vårt hus som mycket väl hade platsat i en Disneyfilm. Överallt glittrade det av elektroniska eller levande ljus. En doft av hyacinter, pepparkakor och glögg spred sig genom alla rum så till och med jag blev på gott humör. Efter Kalle & C.o. åt vi av det fantastiska julbordet och sen var det bara att vänta på julklappsutdelningen. Jag hade ställt paketet med slalomskidorna i hallen och böjde mig framåt mot Charlotta för att viska: ”Ska du eller jag dela ut paketen?” Charlotta viftade bort mig och sa: ”Ja ha, då är det snart dags för tomten då.” Jag sökte ögonkontakt med henne för att få veta om hon eller jag skulle börja, men hon rörde inte en min, utan såg bara så där irriterad ut som hon ganska ofta gjorde.

Istället för att reta upp mig på henne värmde jag lite mer glögg ute i köket, sjönk ner i min favoritfåtölj och nappade åt mig fjärrkontrollen för att zappa mellan kanalerna. Då ringde det på dörren. Charlotta öppnade och in klev en tomte som på någon slags gubbdalmål skrockade: ”God jul” och ”Finns det några snälla barn här?”  När Beatrice med ett fånigt leende på läpparna svarade ja började tomten att dela ut paketen. Jag sökte ögonkontakt med Charlotta för att få veta vem det var bakom masken, men hennes välsminkade ansikte var vänt mot tomten och hon såg lika salig ut som när jungfru Maria beskådade Jesusbarnet i krubban. 

Tomten skrockade på och delade ut alla paket och innan jag hann säga något till honom hade Charlotta dragit ut honom i köket för att bjuda på glögg. Beatrice och jag satt kvar i vardagsrummet där pappershögen svämmade ut över golvet. ”Tack för skidorna pappa”, sa hon och drog ett finger över den blanka ytan. Jag mumlade: ”Var så god!” och reste på mig för att gå ut i köket och hämta en kasse till allt skräp. När jag öppnade köksdörren upptäckte jag något som gjorde att jag höll på att ramla baklänges. Där bredvid spisen stod Charlotta och tomten tätt tillsammans och kysste varandra intensivt. Trots att han hade tomtemasken uppskjuten i pannan kände jag inte igen honom.  Det var nu jag borde ha skrikit ”Nog!” eller ”Vad gör ni?” eller på något annat sätt påkallat deras uppmärksamhet, men det enda jag gjorde var att tyst backa och långsamt stänga dörren.

Vi var som sagt helt överens om att skiljas, Charlotta och jag och trots att varken hon eller jag har hittat någon ny partner än så saknar jag henne inte alls. Egentligen tänker jag nästan aldrig på de arton år vi levde ihop. Ibland tror jag att det beror på att vårt liv tillsammans var som en perfekt regisserad teaterpjäs utan innehåll och budskap. Det är bara ett enda minne som etsat sig fast i mitt huvud och fortfarande ställer till oreda. Det är den där tomten hon kysste. Vem var han? Varför kom han hem till oss? Och varför kysstes de så intensivt? Det grubblar jag på nästan dagligen. Jag kan helt enkelt inte glömma den där tomten. 

av Monika Thormann

Varför gnäller du?

Varför gnäller du? Har du funderat på det någon gång? Har du tänkt på vad det gör med dig och din omgivning? Inte? Då är det kanske på tiden att du gör det.

Efter ett långt och riktigt skönt sommarlov har skolan börjat igen. Jag har badat, paddlat, vandrat i fjällen, latat mig i många veckor, läst en ansenligt stor hög med böcker och lyssnat på sommarprat. Så kommer jag till min arbetsplats. En gymnasieskola i Stockholm. En ny rektor har vi fått och efter introduktionen känns det riktigt bra. Så går en dag. Och en till. Då börjar de. Gnällmånsarna som av någon anledning alltid finns i lärarkåren. De verkar inte ha en enda positiv tanke i huvudet. De oroar sig för att schemat inte är klart, de gnäller över sommaren som varit för varm och de frossar och riktigt gottar sig i att gnälla och klaga på allt mellan himmel och jord. Vilka tråkiga liv de måste ha.

Redan andra dagen vänder jag när jag kommer in i lunchrummet. Gnällandet runt matbordet kokar och bubblar. Alla som sitter där gottar sig i varandras negativa tankesätt. Jag tar  min lunch och går och sätter mig ensam utomhus på en bänk och äter. Och så har det fortsatt. Ensam är alltid bättre än i sällskap av gnällande kollegor.

Visst kan mycket på skolan fungera bättre, men ingenting blir bättre av gnäll. Gör något åt saken, byt jobb eller håll käften, händer det att jag säger. Då blir folk tysta. De känner sig hotade över att de inte finner någon gemenskap med mig i att gnälla.

Allt är verkligen inte perfekt på min arbetsplats, men jag tänker att man måste göra det bästa av situationen och aldrig glömma att vi jobbar med ungdomar som i de allra flesta fall har framtidstro, livsglädje och hopp.

Det finns så mycket att glädja sig åt när du vaknar varje dag. För tänk på alternativet, att inte vakna alls. Snart är vi alla där. Ett liv går ganska fort. Och glöm aldrig att vi är varandras arbetsmiljö. Gör den till ett omfamnande rum att vara i. Gör dig själv och andra glada idag. Imorgon kan det vara för sent.

 

Yoga på Stensund

En av Sörmlands vackraste platser ligger några kilometer utanför Trosa och heter Stensund. Stället ägs av frisksportrörelsen och de driver även en folkhögskola  där. Jag firade oslagbara midsomrar på Stensund under hela min uppväxt. Vi bodde då på campingen.

Numera besöker jag Stensunds folkhögskola en vecka per år och deltar på någon av de spännande sommarkurserna som skolan erbjuder. I år blev det Kundaliniyoga med Annika Larsson, tidigare har jag varit med på skrivkurserna med Jeanette Niemi, men det finns mycket att välja på:

Havskajak, teckning, silveryoga, vedic art, skrivkurs, kundaliniyoga, mandalamålning, sångkurs, skapa det liv du vill ha, aktiv retreat, seglingskurs, träbåtsrenovering, träbåtsbygge, möbeltapetsering, silversmide, vandring och yoga, akvarellmålning och yogapaddling,

Det som gör veckan på Stensund så fantastiskt är miljön och människorna. Man känner sig varmt välkommen och det är en familjär stämning. Att sen utsikten från slottet (Ja, du läste rätt, skolans huvudbyggnad är ett litet gulligt slott) är magisk ger extra energi och glädje.

Om jag vore tjugo år igen skulle jag gå någon av heltidsutbildningarna som skolan erbjuder, men nu njuter jag av att kunna gå på sommarkurs istället. Gå en kurs du med! Utbudet hittar du på www.stensund.se

Avsked

Så tog vi ett sista avsked av vår mamma och Oma, Anneliese Thormann den 31/5 2018. Med båten Flora tog vi oss ut till ett skär utanför Nynäshamn. Solen strålade från en klarblå himmel och en frisk vind svepte över havet. Vi sjöng Vem kan segla förutan vind, kaptenen klämtade fyra gånger i skeppsklockan vilket betyder att vaktpasset är över, urnan sänktes ner av ett av barnbarnen, vi la våra blommor i vattnet, båten körde långsamt runt blommorna och när vi lämnade platsen sjöng vi Nu grönskar det i dalens famn.

Vi hade varken präst eller officiant med utan gjorde som vi alltid gjort i vår familj, på vårt sätt. Mamma hade älskat den här utflykten och vi fick ett fint minne att ta med oss i livet.

Foto: Alexander Donka

Qigong, taiji och meditation med Jana Särman

 

HELDAG I QIGONG den 9 juni

Under dagen övar vi De fem elementens qigong och sittande daoistisk meditation, Det blir också en genomgång av grundläggande qigong teori och om det finns tid och lust känner vi lite på Tranan flyger.

Kursdagen sker på Ljunglöfska slotten, där  äter vi lunch och fikar, och har tillgång till en vacker sal. Om det är fint väder övar vi ute de fina omgivningarna.

Man kan åka kommunalt, t-bana till Islandstorget och sedan buss 113, närmare beskrivning till de som anmäler sig.

Vi övar mellan kl 10-17 och priset är 1300 och det inkluderar lunch och fika.

alla är hjärtligt välkomna

 

HELDAG I QIGONG den 10 juni

Denna dagen ägnar vi åt Elddrakens meridian qigong och Taiji quan, yinxian alltså The Hidden immortal taiji formen. Vi gör även sittande daoistisk meditation.

Kursdagen hålls på Balanscenter, Brännkyrkag 111 b vid Zinkensdamm t-bana.

Vi övar kl 9:30-16:30 med ca 1 1/2 timmes lunchpaus.

Priset för dagen är 1200 kr.

Alla är hjärtligt välkomna

 

VILL MAN GÅ BÅDA DAGARNA 9 & 10 KOSTAR DET 2200 KR

Om man bara vill gå en dag och få mer grundläggande qigong passar den 9 lite bättre.

 

Anmäl senast den 1 juni genom att sätta in avgiften på odlalivets plusgiro: 116 38 10-3

och meddela gärna mig också för säkerhets skull på jana@odlalivet.seeller 0707 348800

 

QIGONG RETREAT PÅ SKURUP FOLKHÖGSKOLA 9-13 JULI

läs mer på skurupfolkhogskola.se

man anmäler sig till skurup folkhögskola

 

QIGONG, MEDITATION OCH TYSTNAD, 23-28 JULI PÅ TJÄRNÖ I BOHUSLÄN

En återkommande och mycket uppskattad reträttvecka på fina Gullnäsgården på Tjärnö utanför Strömstad. Läs mer på gullnas.se

Anmälan sker till odlalivet

 

QIGONGRESA TILL WUDANG SHAN, 22 AUGUSTI

någon enstaka plats kvar

 

MASTER WU HAR HELGKURS I XINYI DEN 28-29 APRIL I STOCKHOLM OCH TAIJI PUSH HANDS 6-8 JULI UTANFÖR NYNÄSHAMN. Läs mer på qimasterwu.net

 

Qi och värme på er alla

jana

Älskad, saknad

Ibland finner man inte orden. Ibland är verkligheten för påträngande och sorglig. Så har det varit den senaste tiden.

Den 24/1 2018 somnade vår mamma och mormor Anneliese Thormann född Klehr in för evigt.

Trots att hon hade varit sjuk länge och trots att jag ibland tänkte att det inte var ett värdigt liv längre och trots att hon själv sa att hon inte ville leva så; att bli matad, lyft i och ur sängen och få hjälp med allt, så var det svårt att förstå att jag aldrig mer kan berätta för henne vad som händer och sker.

Nio dagar innan hon dog fick hon träffa sitt barnbarnsbarn. Det var ett magiskt möte. Vi glömmer det aldrig.

Förhoppningsvis har hon det med sig där hon är nu tillsammans med sin lillebror  Didi som drunknade utanför Wolin när han var ett och ett halvt år gammal.

 

 

Det är alltid en kvinna

”Jag har jobbat lite på jullovet och lagt planeringen på Google- drive, titta gärna”,  skriver en kvinna i gruppen för svensklärare på Facebook.  En kvinna, tänker jag, det är nästan alltid en kvinna som jobbar fast det är lov och så söker hon bekräftelse hos andra kvinnor. Jag tar sats och vill skriva en kommentar. ”Fatta att det är lov nu!” eller ”Varför tror du att vi har fyrtiofem timmars arbetsvecka under terminen? Jo, för att vi ska vila nu, roa oss, läsa, få nya intryck för att orka vara bra lärare sen, när terminen börjar igen.”  Men jag hejdar mig. De duktiga flickorna är så många i skolvärlden. Jag vill inte starta ett uppror i gruppen  igen, som jag gjorde i somras. Då var det en lång tråd om något undervisningsproblem som pågick sommaren lång. Till slut skrev jag: ”Det är sommarlov nu. Gå och bada!” Då blev det genast oro i gruppen. Alla duktiga flickor och några pojkar kände sig kränkta. De var ju ansvarstagande lärare som engagerade sig oavsett sommarlov.  Det var viktigt att diskutera skolproblemen hela tiden. Dessa lärare vill jag aldrig hamna bredvid på en fest, tänkte jag.

Jag som varit med i över trettiofem år i skolbranschen vet att de där överengagerade lätt blir utbrända och/eller besvikna när de upptäcker att de som roat sig och haft kul under lovet (mestadels män och så jag då) är de som blir populära på skolan (fast här är männen i majoritet, ingen kvinnlig lärare i min ålder är populär) Ingen jävel tackar dig om du jobbar hela tiden.


Inte heller förstår jag mig på vissa twittrare (de flesta verkar dock vara män) som uppenbarligen är lärare och dag ut och dag in klagar och gnäller om skolan. Till min förvåning fortsätter de fastän det är jullov. Har de inget annat att göra? Har de ingen familj? Har de inga kompisar? Tror de på allvar att skolan förändras för att de gnäller på twitter alla dagar under året? Ja, jag vet, jag twittrar också, men inte så mycket om skolan och inte gnäller jag på allt hela tiden .

Ibland är det bättre att hålla käften och ha kul. Så var det sagt. 2018 tänker jag fortsätta med det. Ha kul alltså.