Månad: april 2008

I dag har jag brutit ett löfte och det kändes väldigt bra.

Jag lovade mig själv för många, långa år sedan, när jag la tävlingspaddeln på hyllan, att jag bara skulle ge mig ut och paddla i vackert väder d.v.s. sol, 25 grader varmt och vindstilla. Nu stack jag ut på en premiärtur trots att det bara var 10 grader varmt och molnigt och jag njöt av varje paddeltag som drog min smäckra kajak fram genom det spegelblanka vattnet.

Nu blir det fler paddelturer och jag skiter i vad det är för väder. Så se upp!

Till alla pessimister som tjatar om att det fortfarande är vinter vill jag bara säga: ”Våren är här!” På promenad i Judarnskogen såg jag massor med blåsippor och plockade en liten bukett vitsippor.

På med långkalsongerna och ut och njut av våren!

Testa dig och se vilken karaktär i filmen The big Lebowski du är mest lik. Klicka på länken här: https://www.alansmind.com/lebowskiquiz.php   Sonen var mest lik The Dude… och jag….. ja gissa du?

Och har du inte sett filmen än måste du se den snarast! The big Lebowski tillhör favoritfilmerna.

Jag är inte rätt person att bedöma det hela, men kanske har jag som gudmor gjort något fel i min gudsons religiösa uppfostran för bara några veckor före hans första kommunion frågade han prästen när de skulle prata om de andra gudarna. Prästen såg ut som ett frågetecken och då förklarade gudsonen glatt att han älskade att lyssna på dvd:n om Zeus, Athena, Dionysos och Appollon. Jag vet inte exakt vad prästen svarade, men tanten som har hand om barngruppen skakade på huvudet och var förfärad.

Personligen tror jag att gudsonen kommer att gå långt i livet dock inte inom katolska kyrkan….

Så har jag för första gången i mitt liv deltagit på en katolsk konfirmation eller den första kommunionen som de säger. Det var min nioårige gudson i Tyskland som var mittpunkten hela helgen och han klarade det bra. För mig som ickekatolik var det ett intressant studiebesök och en kul fest som dock slutade något snöpligt för gudsonens mor och mig.

Redan på lördagen åkte gudsonen till kyrkan för att bikta sig för prästen. En annan blev ju väldigt nyfiken på vilka synder en nioåring bekänner, men si det är en hemlighet mellan honom, prästen och gud förklarade nioåringen för mig. Eftersom hans mor hade insjuknat i maginfluensa tog sonen och jag med oss nioåringen på bowling inne i staden och visst kände vi oss som The Dude i favoritfilmen The big Lebowski.

På söndagen var det högmässa och det är då nioåringarna för första gången får ta del av nattvarden. Det var en väldigt högtidlig cermoni med små nioåriga flickor uppklädda som brudar med vita klänningar och uppsatt hår med blomkransar i. Pojkarna hade svarta kostymer, vita skjortor, slips och finskor. Efter barnen var det församlingens tur att gå fram och ta nattvarden och det var inte många som satt kvar utan i stort sett alla gick fram (utom jag då förstås), till och med sonen som visserligen är döpt i Svenska kyrkan, men inte konfirmerad. Han erkände efteråt att han som satt längst bak i kyrkan inte hade en aning om varför alla skulle fram utan bara hängde med massan. ”Nu har jag provat pappersbrödet” var hans kommentar.

På söndagskvällen var det dags igen att besöka kyrkan. Då var det andakt och inte lika långt som på förmiddagen. På måndag morgon var det dags igen för mässa, men då låg jag nerbäddad när jag inte sprang mellan hinken och toaletten… ja ni förstår säkert utan att jag behöver gå in på några detaljer.

Fram på dagen började sonen och jag oroa oss för hur det skulle bli med hemresan, men nu hade gudsonens mor kvicknat till och konsulterat en läkare som rekommenderade dr Heumanns piller och vips var jag på benen igen och flög hem till Svedala utan problem.

Gudsonens mor missade allt ihop i kyrkan, men ska jag vara ärlig verkade hon lika glad för det.

Jag har nyligen läst ut boken Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Boken är hyllad världen över och flera har sagt att jag måste läsa just den. Jag hade alltså höga förväntningar på boken. 

Vindens skugga handlar om den unge Daniel Sempere som får följa med sin far till de hemliga böckernas kammare och välja ut en bok. Han väljer Vindens skugga av Julian Carax och läser den i ett sträck samma natt. Daniel blir besatt av boken och vill läsa mer av författaren. Han startar ett detektivarbete och dras in i en mystisk härva i sitt sökande efter författaren och hans böcker.

Om jag fortfarande hade varit tolv år hade jag säkert älskat denna bok och dess osannolika spännande händelser. Nu är jag några år äldre än tolv och ska jag vara ärlig så drogs jag inte in i händelserna alls. Jag hade inga problem att lägga ifrån mig boken när något annat lockade och jag satt heller inte uppe och läste nätterna igenom. En hel del av historien i boken känns krystad, men för all del är det dock en hyfsat underhållande historia.