Och sonen har fotat SSU:s kongress. Finfina bilder och en bildtext som får mig att le. Jag vet vad han röstar på om man säger så…
Titta på bilderna och läs de finurliga bildtexterna här.
Författare Monika Thormann
Och sonen har fotat SSU:s kongress. Finfina bilder och en bildtext som får mig att le. Jag vet vad han röstar på om man säger så…
Titta på bilderna och läs de finurliga bildtexterna här.
Och så såg jag prinsessan Viktoria dricka vin i baren på Lydmar hotell med sina väninnor i kväll.
Följ den rätta vägen även om den är krokig.
Det finns människor som blir offer för omständigheterna och så finns det människor som tar kommandot över sina liv. Jag har alltid velat tillhöra de sistnämnda.
Egentligen är jag alldeles för snäll för att hämnas och ge igen, men ibland tror jag man måste ge igen för att skaka av sig offerkoftan. Så nu ler jag hela tiden och smider hemska planer och de som jävlades med mig har all anledning att ångra sig. Don´t play with me … Den som ger sig in i leken får leken tåla heter det visst. HA!
Och så hamnade väninnan och jag på turkisk fest på Gustav Adolfs torg ikväll. Vi njöt av rytmerna smygturkar som vi är…
När vi blir stora ska vi bli flyttgubbar, kollegorna och jag för det känns som om det har blivit vår huvudsyssla på skolan de senaste åren. Sjätte flytten på åtta år
Så är det slut på sommarlovet för min del. Det känns alltid lika snopet. Det var ju på grund av det som jag en gång i tiden blev lärare. Nu avslutades lovet med en skön paddeltur runt Tranholmen på alldeles spegelblankt vatten. Solen sänkte sig bakom Bockholmen när vi paddlade tillbaka och just i det ögonblicket kändes livet härligt. Fast det måste jag säga att det gör för det mesta trots allt.
I morgon bär det av till skolan och ryktet har nått mig om att mina sex lådor med böcker, pärmar och papper står kvar i det gamla arbetsrummet som snart ska byggas om och det nya är inte klart på långa vägar så mina kollegor och jag får väl campa någonstans i en korridor. Jag har i alla fall vanan inne så det ordnar sig nog på något sätt.
Det är klart att vi tackade ja till kuliga kollegans inbjudan till att gå gratis på Madonnas konsert i går kväll, glada väninnan och jag. Vi puttrade ner i väninnans Fiat Punto, blev insmugglade på Gothia Tower hotel som scenbyggare och äntade sedan baren för ett par välbehövliga öl. Efter en dusch, uppumpning av luftmadrass (jag campade på golvet, eftersom det bara fanns en säng – aj vad knöligt), gick vi ut och åt och piggade upp oss med lite irish coffee. Då började det ösregna, men det slutade lagom till showen med Madonna på Ullevi.
Årsbarn som vi är med stjärnan kunde vi bara imponeras av hennes tempo och fantastiskt välregisserade show och trots att hon varken snackade speciellt klokt eller mycket eller gav några extranummer var vi helt klart glada över att vi tog chansen att se Madonna denna gång.
På hemvägen funderade vi över varför vartannat ord som kommer ur de engelska scenbyggarnas munnar är fucking.
Nu vet jag att mojängen på bilden här under är en apelsinskalare. Tack Emilie! Fortfarande undrar jag dock varför en bokklubb skickar ut apelsinskalare mitt i sommaren. Har de procent på försäljningen av apelsiner eller vill de helt enkelt att folk ska få i sig c-vitamin medan de läser? Vore det inte bättre att skicka ut en liten diktsamling eller något annat läsbart?
Nu är det andra gången jag får en sån här ”bra att ha” mojäng från en av alla dessa bokklubbar som försöker värva mig som kund. Vad det är eller hur man använder denna ”bra att ha” mojäng har jag dock inte lyckats att lista ut. Vet du?