Flirt i förorten

I förorten där vi bor finns till vår lycka en djurfoderbutik. Våra undulater, som äter hela tiden, behöver aldrig riskera att vara utan frön. Dottern och jag äntrade butiken, hälsade på de två gubbarna (i min ålder ungefär) och frågade var undulatblandningen fanns. ”Bakom hyllan där”, svarade den tatuerade, lite tjockmagade mannen som såg ut att heta Kenny eller Rogge eller Benny eller kanske till och med Kenta. Om ni tror att jag har fördomar om svenska män med tatueringar som har lite tjock mage och bakåtkammat hår så tror ni alldeles rätt. Jag är nämligen uppväxt i en förort och där hette killarna Kenta, Kenny, Benny och Rogge på min tid. Ni som är yngre och läser detta förstår att jag berättar om forntiden.

I alla fall så pratade jag lite med gubbarna på det där entusiastiska sättet som jag kan ta till ibland och när vi gick ut frågade dottern varför jag flirtade med gubbarna. ”Flirtade? Jag? Äh, jag bara övade lite”, sa jag. ”Det måste jag nu när jag är singel så jag inte lägger av mig.”

Gå ut och flirta du med! Alltid glädjer det någon. Kenny, Benny, Kenta eller Rogge sken som en sol!

2 reaktioner till “Flirt i förorten”

  1. Vi behöver nog alla flirta eller bli flirtade med, lite då och då. Man blir glad av det och glädjer, andra singlar eller inte.

Kommentarer inaktiverade.