Johan Stael von Holstein och jag

Vår allas Staelmannen är på tapeten i ett och nu kan jag inte vara tyst längre. För jag tycker faktiskt lite synd om honom. Det är en känslig kille ska ni veta. Hur jag vet det? Jo, vi hade en intensiv kontakt med varandra för en si så där 17 – 18 år sedan och han har till och med passat min son. Nu blev ni allt nyfikna va? Hmm, ska jag verkligen avslöja allt?

OK, han  ringde mig flera gånger för en 17 – 18 år sedan och presenterade sig alltid väldigt artigt.. Nu var det inte mig han ville tala med utan min långbenta, storbystade, mycket yngre syster som gärna klippte med ögonfransarna och tjusade alla killar. Hon gick på universitetet och bodde hos oss ett tag och jag agerade telefonvakt … ”Nu är det han med det konstiga namnet”, brukade jag ropa till henne när Staelmannen ringde.

Som utsliten småbarnsmorsa blev jag smått avundsjuk ibland över hur kul hon verkade ha med alla sina kursare, en helt annan typ av människor än de som läst religion och svenska tillsammans med mig. Det var party, party, party mest hela tiden för henne och det är för mig en gåta hur hon och hennes gelikar klarade tentorna.

I alla fall så var det många adelstuppar (eller sådana som försökte vara det) som ringde och jag skrattade åt det ena märkliga namnet efter det andra, men en som var enträgen var Staelmannen och om jag inte minns fel så var han väldigt ledsen över att hans kärlek var obesvarad. Syrran tröstade honom flera gånger, men så småningom gav han upp. Om det var efter den gången hon tog med sig min då treårige son i Porschen hon blev hämtad i och fick Johan att agera barnvakt på segelbåten de for ut i över dagen minns jag inte, men vad ska jag mer säga… vi kunde ha varit släkt jag och Staelmannen.

Torsdag med guldkant och dubbdäck

Frukost på Sheraton i morse. Ibland har även en vanlig gråmulen torsdag guldkant.

När jag sen promenerade till jobbet funderade jag på varför alla bilägare kör runt med dubbade vinterdäck trots att snö och kyla varit ganska osynligt i Stockholm denna vinter. Och så undrar jag var alla politiker är som ju är de som kan göra något åt det. Varför inte införa förbud mot dubbdäck i Stockholms innerstad? Det går utmärkt att köra med odubbade vinterdäck. För det gör man i de flesta länder i Europa. Och varför skulle svenska bilister klara det sämre?

AWARD!

Jag måste erkänna att jag känner mig hedrad. Varför undrar du? Jag har fått en AWARD! En bloggaward av Maluca. Jag niger och tackar. Då är det min tur då att dela ut awards. Märker du nu hur vi är ett gäng som  har gaddat ihop oss och bildat en bloggmaffia ungefär som kultureliten i Sverige.Vi i bloggmaffian smickrar varandra och delar ut priser till höger och vänster verkar det som,  men i hemlighet är de till våra vänner. Precis som i verkligheten. (En gång läste jag en bokrecension i DN. Hustrun till författaren, som var kritiker hyllade sin mans bok. Dock hade de olika efternamn så alla kanske inte observerade det….Och hur ofta sitter inte bästisen i juryn när olika kulturpriser eller bidrag delas ut? Det är något för Johan Stael von Holstein att bita i.)

OK, slutsvamlat! Här kommer mina awards!

Maluca får en award för att hennes blogg är personlig och skojfrisk. Dessutom skriver hon fin, fina dikter som ni hittar under Maluca ord. Jag kan dessutom avslöja, eftersom vi har träffats, att hon är trevlig och lättpratad också i verkligheten. www.metrobloggen.se/maluca

Rakotozafy har jag redan geniförklarat i ett tidigare inlägg. Han älskar Weissbier kan jag avslöja. www.metrobloggen.se/rakotozafy

Raggoparden som tidigare fanns på metrobloggen skriver klokt om raggning, förälskelse och parrelationer. www.raggoparden.se

Silverfiskens blogg är kul att läsa eftersom den handlar om livet down under och allt som händer i reklamvärlden. Ligger för det mesta på första plats av mest lästa.

Lenas dikter läser jag gärna och undrar alltid när hennes diktsamling kommer ut? www.metrobloggen.se/lpdikter

Så! Fler priser delas ut vid ett annat tillfälle.

Njut av dagen och var snäll mot någon du också idag.

Rakotozafy, Göran Persson och pappa

Min relativt nyfunne bloggvän, Rakotozafy, OT – bloggträffarnas härförare är deppad eller var åtminstone i går. I flera dagar har han inte orkat skriva på sin blogg och främsta orsaken till det är att han tror att ingen läser det han skriver! Va, undrar jag, räknas inte Maluca och jag? Så nu kära bloggare och alla andra som råkar läsa just detta: LÄS Rakotozafys blogg! www.metrobloggen.se/rakotozafy Han skriver genialt om allt mellan himmel och jord. Läs dagens inlägg om filfördelning, det om Staelmannen eller om Putin och Göran Persson eller något annat.

På tal om Göran Persson måste jag bara skvallra om att djupt nere i Rapports arkiv finns en filmsnutt tagen samma dag som Persson tillträdde som statsminister. Min pappa kommer ut från Vivo med en back öl i nävarna när en reporter sticker en mikrofon under näsan på honom och frågar:” Göran Persson är vår nya statsminster. Vad tycker du om det?” Min pappa svarar högt och tydligt: ” Det är en katastrof för Sverige!” Han visste allt om Perssons urusla skolpolitik eftersom två av hans barn arbetade i skolans värld.

Av vissa i sin by blev min far hyllad som en hjälte. Några gubbar och gummor som han aldrig pratat med ringde på och sa att det var det bästa de hört. Man får förmoda att det var bönderna eller de religiösa som i hela sitt liv röstat på C eller Kd, medan andra slutade hälsa och det var väl de gamla statarna eller arbetarna som alltid blåögt trott på S. Nu vet vi hur det gick, eller hur?

Förort

– Förort, skriker dottern. Du är inte klok.

– Jo, det finns fördelar med att bo i en förort, säger jag. Tänk att sova med öppet fönster utan att störas av trafikbuller och så finns det skog bakom knuten och badsjöar.

– Jag vill inte bo i en jävla förort med en massa invandrare.

Jag upplyser henne om att både hennes pappa och hennes mamma (ich) är invandrare och att hon rent statistiskt också räknas dit.

– Ja, men bland en massa äckliga förortsungar då, kontrar hon.

Jag berättar lugnt att mina syskon och jag växte upp i en arbetarförort långt utanför stan.

Hon tittar misstänksamt på mig.

– Kanske här då, säger jag och pekar på kartan. Det är nästan innerstan.

– Där finns ingen tunnelbana.

– Jo, man går till tunnelbanan på en kvart. Annars finns det buss.

– Gå en kvart. Du är inte klok.

– Då får det vara trångt i innerstan, säger jag och suckar.

Den vuxne sonen lägger sig i diskussionen och säger:

– Men mamma, jag då? Jag ska ju börja plugga. Var ska jag bo?

Vet någon hur man gör för att vinna fem miljoner?

Mästaren och Margarita

Jo, Margarita är min favoritdrink, men det är inte vad pjäsen Mästaren och Margarita på Stadsteatern handlar om. Den handlar om vad (?) frågar man sig först, men jo, visst, den skrevs ju under Sovjetregimen och kritiken mot hela systemet och hur det formar människorna är ganska tydlig. (Men visst finns det likheter med den berömda kulturmaffian i Sverige?) Pjäsen är också en tokig historia som svänger än hit och dit och det gör den inte så enkel att förstå. På Stadsteatern kommer den att spelas under våren och genrepet jag såg igår var en kul upplevelse med utomordentligt skådespeleri, härlig orkester och fantasifull scenografi.

I dag är det alla hjärtans dag och om ni ska ut på dejt och vill gå på bio kan jag rekommendera filmen Försoning som är en välspelad historia som överraskar ända till slutet.