Min syster och jag

Till min kära syster som fyller år just i dag.

 

Min syster och jag

 

Min syster och jag valde läraryrket

för att vi från förorten inte visste bättre

Hon drömmer om en tillvaro med sin make och hund

 

För att överleva har vi skaffat oss en dunk med tålamod,

selektiv hörsel och ett undvikande seende

 

Själv roar jag mig med undulaterna och genom att skriva

Det gäller att skingra tankarna

 

Under tiden gör våra gamla elever succé i Hollywood, i politiken och i affärsvärlden

Allt har de lärt sig av oss

 

Min syster och jag glädjer oss

åt det lilla

 

Hur skulle vi annars överleva?

Det är synd om papporna – recension

Är det synd om papporna?

Frågan ställs i pjäsen Det är synd om papporna som spelas av Unga GiljotinPlayhouse Teater på Sibyllegatan 29 i Stockholm. Vi möter tre unga skådespelare; Joel Schmidt, Jonathan Andersson och Erik Andergren. Regi: Lotta Ramel.

I ett högt tempo som dock aldrig blir flåsigt, får vi se skådespelarna i olika roller. Vi möter olika pappor, barn, sjöhästar och kändisar. Texterna är ibland tagna ur diskussionsforum på nätet. Martin Melin, Marcus Birro och SD får sig en känga. Replikerna är roliga och tankeväckande. Sången är professionellt framförd med gitarr- och saxofonkomp. I en timme och fyrtiofem minuter underhålls vi av dessa skickliga skådespelare.  När pjäsen är till ända vill applåderna aldrig ta slut.

Jag ser fram emot att se Joel Schmidt, Jonathan Andersson och Erik Andergren i nya roller. De är roliga och mycket skickliga.