Åland i mitt hjärta

Som författare behöver man göra research ibland. Jag var på Åland i veckan och cyklade runt för att få idéer till en kommande bok.

Det jag gillar mest med Åland är att det är så otroligt fina cykelbanor och inte så många backar, att det är så vackert med havet nära inpå nästan överallt och att det är ganska tomt på människor och de människor man möter har tid att prata. Verkligen trevligt!

Att det finns ett bibliotek i stort sett på varje liten ort och att Mariehamn måste ha det bästa biblioteket i världen i förhållande till stadens storlek är imponerande. Generösa öppettider gjorde att jag tillbringade någon kväll på biblioteket och hamnade också på ett fint föredrag om Tove Jansson som var en programpunkt i Prideveckan som pågår nu.

Om du ännu ej har besökt Åland kan jag verkligen rekommendera dig att hyra cykel (eller ta med egen på färjan) och hoja runt på öarna. För Åland består ju inte bara av en ö, utan av 6500 öar. Den här gången bodde jag på ett bekvämt hotell i Mariehamn och gjorde dagsturer med cykel. Som mest cyklade jag 56 km på en dag. Den dagen blev det också runt tolv kilometers promenad så jag var rätt trött den kvällen. För flera år sen gjorde jag en rundtur över flera öar ända bort till Kökar dit det gick färja. Då sov min kompis och jag på olika pensionat och vandrarhem, men den här gången utgick jag varje dag från Mariehamn.

Om du är historieintresserad kan jag verkligen rekommendera Kastellholms slott. Jag cyklade dit från Mariehamn, fick en audioguide, men eftersom det inte längre är högsäsong berättade de som arbetade där gärna och mycket om slottets historia som också är vår svenska historia och vår gemensamma europeiska historia, för mig, som var en av de få besökarna. Vid slottet ligger också Jan Karlsgården, och fängelset Vita Björn  som användes till ända 1975. Båda värda ett besök.

Om du vill uppleva vackra vyer kan jag rekommendera en tur ut till Järsö fritidsområde. Där finns en naturstig som går över ängar och hällar och här och var kan man bada. Det gjorde jag såklart.

Om du gillar sjöfart ska du så klart gå in på Sjöfartsmuséet och fartyget Pommern. Där kan du uppleva hur ett liv till sjöss var förr i tiden, inte lätt, om du frågar mig. Jag var ju med en vecka för många år sen och seglade  med Ariel. Då var det sommar och sol och inte isberg och storm som det oftast var när segelflyget Pommern seglade över världshaven.

Om du intresserar dig för kanalbygge hojar du snabbt och lätt till Lemströms kanal som byggdes 1882. Det är en fin cykelväg dit.

På en resa måste man ju äta också och god mat får man överallt på Åland. Självklart måste du äta fisk som oftast är fångad i åländska vattnen, och åländsk pannkaka till efterrätt eller som ”onyttig”, men väldigt god lunch måste du också prova. Det är väldigt trevligt att sitta vid antingen Österhamnen eller Västerhamnen att äta samtidigt som man kan studera båtar som kommer och går.

För övrigt la jag märke till att på Viking Line, Grace verkade det viktigaste vara att annonsera när snusförsäljningen slutade. Ideligen ropades det ut i högtalarna att snusförsäljningen skulle upphöra så fort vi kom in på finländska vatten. Den nya båten Glory, som jag åkte med hem var väldigt, väldigt exklusiv och fin. Den kan vara värd en kryssning.

När jag cyklade hem från Kastellholms slott gjorde jag en avstickare till Godby badstrand och där fann jag ett sött litet bokskåp. Jag hade ingen bok att bidra med, men la in ett reklamblad för min barnbok Kristine! som borde tilltala åländska barn och som endast kostar 34 kr som e-bok.

Ja, nu är jag full av idéer för kommande bok, men också nöjd med att jag lyckades förlänga sommaren med underbara dagar på Åland.

Jag har lagt ut bilder på mitt Instagram-konto från cyklingen, men här har det varit för mycket krångel att lägga upp bilder. Det får vara just nu.

Ibland känns det som om jag har varit arg hela livet

Jag ville berätta om en kvinna som dejtade, var arg och inte tog någon skit. Därför skapade jag Cecilia i romanen longingforlove.se. I dag blev jag påmind om att jag och de flesta kvinnor runt omkring mig, under ett helt liv blivit förminskade, inte tagits på allvar och blivit förlöjligade.

Efter paddlingen på Brunnsviken i dag gick jag upp till gympasalen på övervåningen för att köra lite styrketräning och stretcha. Jag började prata med en yngre man som tränade där och han sa något om bilderna som pryder väggarna i klubbrummet. Bilder som föreställer män som paddlar, män som gör segergester eller män som bara står och ler. Nästan alla de där männen har på sig klubbtröjan eller träningsoverallen med texten Brunnsvikens Kanot klubb. Killen jag snackade med tyckte att många bilder var väldigt gamla och undrade om inte lite nyare kunde sättas upp. ”Det borde väl gå”, svarade jag, men sen visade jag honom att bakom dörren finns den enda bilden på några kvinnor och den är från SM 1975 då Bodil Askengren, Eva Berglund, Gudrun Höglund och jag, Monika Thormann vann klubbens första SM-guld i stafett K1 4×500 m. En bild togs alltså på oss då och den sattes upp bakom en dörr som nästan alltid är uppställd så bilden inte syns. Åren som följde och fram till idag 17/8 2023  paddlade vi damer hem massor av SM-guld. Jag har själv nio stycken i K2, K4 och stafett och två NM-guld i K2 och K4, och jag har inte alls varit den bästa tjejen i klubben. Det har faktiskt regnat medaljer över kvinnorna i Brunnsvikens Kanot Klubb, men det var pojkarna eller männen som fick synas på bild.

Och det var inte bara på Kanotklubben pojkarna syntes. När jag ser tillbaka på mitt liv så tog männen jättestor plats på Universitetet. Vem minns inte honom som alltid snackade med den manliga föreläsaren efter föreläsningen?  På skolor jag har jobbat har männen alltid hörts och synts mest. Klassikern är väl när den kvinnliga rektorn lyfter fram och hyllar en man gång på gång, som gjort något med en elev som vi kvinnor gjort i flera år utan att uppmärksammas.

Det är inte så att jag hatar män. Tvärtom saknar jag ofta en man, men jämlikhet är fortfarande något vi behöver jobba med i samhället. Det är viktigt att lyfta den som förtjänar det och inte bli bländad av en man som pratar på för att synas, flirtar och ler.

I longingforlove.se sätter Cecilia en man på plats verbalt några gånger och naturligtvis tycker han att hon överreagerar, men jag tänker att hon precis som jag har tjänat andra hela livet, kämpat på utan att ta plats och få synas (Nej, jag hamnade ju bakom dörren.) och kokar ibland över för att hon är så jävla trött på att många män inte fattar vad hon pratar om. Till exempel  påpekar hon hur ojämställt det har varit och fortfarande är när det gäller litteraturpriser. Nobelpriset i litteratur hade 2022 delats ut åt hundratre män och femton kvinnor, Akademins nordiska pris – tjugonio män och sju kvinnor och Nordiska rådets litteraturpris har delats ut till fyrtiofyra män, men bara sexton kvinnor.

Ibland känns det faktiskt som om jag varit arg hela livet.

Nu lever jag min dröm

41 år, kan ni tänka er? I 41 år har jag slavat som lärare, i först den statliga skolan och sen den kommunala, men nu, för bara några veckor sen, har jag gått i pension och är författare på heltid. Kan ni förstå hur underbart det känns?

Så medan mina f.d. kollegor sen den 10 augusti suttit på meningslösa möten, långrandiga konferenser och haft tjatiga gruppdiskussioner så har jag skrivit, tränat, läst och badat. Några dagar har jag också lekt med hunden Sasha och med barnbarnet. Kan man ha det bättre?

Besparingar som ledde till fler och större grupper gjorde tyvärr lärarjobbet till ett löpande-band-arbete i en ganska rostig skolindustri. Jag är faktiskt glad att jag inte drunknade av alla arbetsuppgifter som vällde över mig. Någon kanske undrar hur jag hann skriva både barnboken Kristine!, novellerna i Tackla, andra noveller, romanen longingforlove.se och en eller annan dikt. Jo, jag var tvungen att göra något kreativt emellan, annars hade jag inte överlevt.

Några dikter om skolan blev det under åren. Här kommer tre:

Vägen till PISA-segern

På fyrtioett år har jag

bara fått

två dagars fortbildning i religion

Vi har fjorton Biblar på min skola

men Koraner har vi bara åtta av

Andra religioner göre sig icke besvär

Jag kan vägen till PISA-segern

men står utmattad och tigande i korridoren

 

Den slutgiltiga lösningen

Först avskedade de en vaktmästare

sen fick datateknikern gå

Därefter gjorde man sig av med en skolsköterska, en kurator och en biblioteksassistent

När specialläraren gick i pension ersattes hon av en dator

Tre kamratstödjare förvandlades till en

Nu väntar vi andra på den slutgiltiga lösningen

 

Lära av varandra

På studiedagen

samlas vi i aulan

Vi ska lära av varandra

Vi är professionella

 

Kollegan och jag

sätter oss i städskrubben

med en flaska vin

och hånglar