Flirt i förorten

I förorten där vi bor finns till vår lycka en djurfoderbutik. Våra undulater, som äter hela tiden, behöver aldrig riskera att vara utan frön. Dottern och jag äntrade butiken, hälsade på de två gubbarna (i min ålder ungefär) och frågade var undulatblandningen fanns. ”Bakom hyllan där”, svarade den tatuerade, lite tjockmagade mannen som såg ut att heta Kenny eller Rogge eller Benny eller kanske till och med Kenta. Om ni tror att jag har fördomar om svenska män med tatueringar som har lite tjock mage och bakåtkammat hår så tror ni alldeles rätt. Jag är nämligen uppväxt i en förort och där hette killarna Kenta, Kenny, Benny och Rogge på min tid. Ni som är yngre och läser detta förstår att jag berättar om forntiden.

I alla fall så pratade jag lite med gubbarna på det där entusiastiska sättet som jag kan ta till ibland och när vi gick ut frågade dottern varför jag flirtade med gubbarna. ”Flirtade? Jag? Äh, jag bara övade lite”, sa jag. ”Det måste jag nu när jag är singel så jag inte lägger av mig.”

Gå ut och flirta du med! Alltid glädjer det någon. Kenny, Benny, Kenta eller Rogge sken som en sol!

Lärare är som folk är mest…

När man föreläsar på Natur och Kulturs lärarträffar är det bara lärare i publiken. Därför noterade jag med stort intresse att det var några som hade svårt att slita sig från bordet där vinflaskorna stod och en dam i Stockholm sågs t.o.m. hälla ihop slattar från övergivna glas. Hon vinglade betänkligt när hon tog sig ut från Jonas Hassen Khemiris föredrag.

Alla Tacklahäften som fanns i montern utanför föreläsningssalen försvann, trots att säljaren som stod där sa att det bara var blädderexemplar. Om någon ville ha ett exemplar fick de beställa. De stals dock när säljaren vände ryggen till. Något ex av Dick Harrisons tjocka, bildrika och dyra bok stals på varje ställe vi var på. I Malmö försvann tre stycken spårlöst när säljaren inte var uppmärksam.

Man kan tro att lärare som ständigt är förebilder för den uppväxande generationen skulle vara mer ordentliga och skötsamma än resten av befolkningen, men de är som folk är mest konstaterade jag. Och det borde jag ju veta efter snart 27 år i yrket.

Vi har varit på turné…..

Stockholm, Göteborg och Malmö har avverkats denna vecka. Jonas Hassen Khemiri var dragplåstret tillsammans med Dick Harrison och Helena Wallberg och jag var ”förband”. Jag skulle verkligen kunna vänja mig vid att åka runt i Sverige, bo på lyxhotell, äta gott på restauranger och jobba c:a 40 minuter per dag, men om alla som lyssnade köper en hög Tacklaböcker så kanske det kan bli verklighet. 🙂

Tränat har jag inte gjort på ganska länge tyvärr, men i  Göteborg, kära vänner, behöver man bara trycka på en rosa knapp…

Turné med Jonas

Nästa vecka ska jag ut på turné några dagar. Det är då jag ska vara ”förband” åt Jonas Hassen Khemiri och snacka om något klokt för att kränga böckerna jag varit med om att skriva.

För några dagar sedan träffades min redaktör och jag för att planera vårt framträdande. Jag kunde inte låta bli att säga: ” Synd att man inte är 25 år längre, för om jag hade varit det hade Jonas inte fått vara ifred, men 25 års ålderskillnad är lite för mycket. Jag kunde ju vara hans morsa.” Min redaktör upplyste mig då om att han har fyllt 30. OK, då så. Då vet ni vad jag sysslar med under några dagar nästa vecka 😉

Lev medvetet!

”Lev medvetet!” står det när jag får ett autosvar från min vän Gunnars mailbox. Och det är ingen dum uppmaning. Vi gör mycket alldeles för slentrianmässigt och ibland planerar vi på tok för mycket. Att vara medveten i nuet och ta tillfället i akt ska jag definitivt bli bättre på. Tack för uppmaningen Gunnar!