Längta efter, sakna, inte sakna….

Jag längtar efter:

  • den glada och optimistiske sonen
  • friskt kranvatten
  • min kajak
  • min familj och mina vänner
  • min egen dator
  • svenska tidningar
  • fräsch färsk fisk
  • linfröolja på salladen

Jag kommer att sakna:

  • poolen
  • trädgården med aprikosträdet, fikonträdet, vinrankorna och rosorna
  • kvällarna på den varma teassen med cikadorna i bakgrunden och stjärnhimlen ovanför
  • görögdinnye = vattenmelon – ungersk är absolut bäst!
  • 1600 tv-kanaler
  • att handla på Auchan eller Tesco
  • den omtänksamma ungerska släkten

Jag kommer inte att sakna:

  • hundarna som skäller
  • grannens brevduvor när de flyger lågt
  • lastbilarna som dundrar förbi så hela huset skakar
  • odören som sprider sig i villaområdet varje eftermiddag när en granne längre bort gör rent hos sina två grisar
  • den omtänksamma ungerska släkten som ibland kan vara väldigt påfrstande ( måste tänka på att de vill väl)

Stockholmare räddar trastunge i Pilisvörösvár!

Nu lämnar vi snart landet med ständig värmebölja på sommaren. Rekord efter rekord har slagits och + 42 uppmättes inne i Budapest när det var som varmast. Då åkte också brandkåren i skytteltrafik här ute och vi såg åtminstone en brand i naturskyddsområdet uppe i bergen. De  berättade på tv att så många som 500 personer dött p.g.a. värmen.

Från sonen som håller ställningarna där hemma har vi fått rapporterna om alla regnen som drabbat Sverige. Vart tog löftet/hotet om svenskt medelhavsklimat vägen?

Vår pool här i Ungern har slagit värmerekord genom att i en hel vecka hålla temperaturen +30 (den är ändock 160 cm djup samt 4×7 meter). Dottern och jag har vant oss med värmen så vi planerar att ta med den hem till Sverige på onsdag. Häromdagen var det ”bara” 25 grader varmt och mulet och då frös vi lite och dottern undrade om hon inte skulle ta med sig en kofta när vi skulle in till Budapest och shoppa.

Det mest spännande som hänt här annars var att vi räddade en koltrastunge. Från koltrastarnas bo i mullbärsträdet föll unge efter unge ur boet och slog ihjäl sig på  stenplattorna inunder. Vi trodde att mamman kanske tröttnat eller att det var svårt att hitta mat, men när en av ungarna damp ner och levde häromdagen så sattes räddningsaktionen in. Tamas klättrade upp och kontrollerade boet. Det var i dåligt skick så han tog fram ett stadigt tygstycke och en häftpistol och lagade det. Under tiden hämtade Marie en bur att sätta ungen i och Julia och jag som just anlände hann precis se ungen pinna iväg in under tujabuskarna och försvinna. Vi sökte den med ljus och lykta och när mörkret föll sa vi: ”Ja, ja den får väl katten ta då.” På morgonen när vi simmade i poolen såg vi något som rörde sig under buskarna. Gabor hämtade en håv och fångade den lilla ungen. Den sattes i buren och det var nu ”fågelmammorna började agera”. Jag grävde fram mask som vi försökte locka den lilla ungen att ta. Julia som är en van fågelvårdare tog ut ungen ur buren och höll den medan jag lockade och pockade och strök den på halsen och då gapade den snällt och masken lades ner i svalget. När den fått i sig masken fortsatte vi med små bitar av vattenmelon som den tycktes gilla. Efter bara en litren stund började den gapa när den hörde Julias och min röst. Vi insåg dock att vi aldrig skulle orka mata den så ofta i kanske en vecka så nu gällde det att se om trastföräldrarna fortfarande var intresserade. Vi satte buren i valnötsträdet och öppnade dörren sen la vi oss i hammocken och bevakade det hela. Snacka om mitt i naturen! Efter bara en liten stund kom trastpappan och kollade in ungen för att efter ett par minuter komma tillbaka med en mask. Snabbt hoppade trastpappan in i buren, matade ungen och så ut igen. Vi gick in för att äta och var glada över att pappan upptäckt ungen. När vi kom ut var ungen borta! Senare hittade vi den längst ut på en skakig gren uppe i valnötsträdet dit den förmodligen hoppat lockad av pappan. Då tog vi fram stegen och lade upp den i boet och vår räddningsaktion var avslutad. Båda föräldrarna syns nu flyga fram och tillbaka och mata ungen som snart borde vara flygfärdig.

Bad, och vin

Termometern visar 35 grader i skuggan. Ligger under aprikosträdet och läser Björn Larssons Drömmar vid havet. Poolen svalkar emellanåt, men kan aldrig ersätta havet.

Tur att vi tog vår tur till södra Ungern för några dagar sedan när värmen från Afrika ännu ej hade svept in över landet. Vi besökte Harkany där det finns ett hälsobad. Värmen och mineralerna i vattnet sägs bota det mesta. Natten efter badet vaknade jag med en förfärlig värk i benen så det kanske inte funkade på mig.

I Siklos besökte vi en borg och sedan körde vi den lilla sträckan till Villany där Ungerns bästa rödviner görs. Byn var mindre än väntat och bestod i princip av olika vinkällare. Vi besökte några, provade olika viner, handlade några flaskor och begav oss sedan av till Pecs. Om man besöker Villany tillsammans med vinintresserade vuxna rekommenderar jag att man tillbringar en eftermiddag och kväll där och går en runda tillsammans för att sen avsluta med en middag hos någon av de större vintillverkarna Bock eller Gere Tamas och även övernattar där. Vi hade med oss en trött och hemlängtande fjortonåring så därför blev besöket kort. Alltså, lämna barnen hemma!

När vi närmade oss Pecs fick sambon ett infall och ringde släktingen Csaba som han inte sett sen han var i tonåren. Vi fick ett varmt välkomnande och en specialvisning av staden. Csaba var först borgmästare, sedan landshövding och nyligen minister och ledamot vid EU-parlamentet i Strasbourg, men har sedan regeringsskiftet lagt politiken på hyllan. Pecs är en stad utöver det vanliga! Visste ni att det fortfarande talades turkiska i en del av staden för hundra år sedan trots att turkarna förlorat makten över staden tvåhundra år tidigare. Här finns mängder av vackra byggnader, fornlämningar och kyrkor. Med sin domkyrka och sitt universitet påminner kärnan av  staden om Uppsala.

Kvällen blev lång med många minnen männen hade tillsammans. De var nio år gamla 1956 då de sprang runt på gatorna i Budapest och försökte bidra till revolutionen så gott de kunde. Tänk er när en äldre kusin uppmanade dem att ta hand om några pistoler och en av dem stortjutande förklarade att han inte vågade för att han skulle få stryk av mamma. Eller när sjuårige lillebror hittade ett gevär men inte orkade bära hem det utan tog ett snöre och släpade det efter sig! Och hur grabbarna dagligen gav sig ut för att leta mat och då passerade alla lik som hängde efter gatorna. Med fasa mindes de fortfarande hur morfar dött i lägenheten under revolutionen och eftersom det var omöjligt att göra sig av med liket fick ligga i ett av rummen och en av dem fick till och med dela rum med liket på nätterna. De andra smågrabbarna i släkten var fulla av beundran inför honom. Trots eller kanske tack vare denna märkliga uppväxt har de alla blivit framgångsrika med det de sysslat med i livet. Och har förmågan att se saker från den ljusa sidan.

Poolen kallar!

Forever young

Lángsam, lángsam

Ár i lángsamhetens land. Gár barfota ut pá de varma plattorna pá altangolvet. Tittar pá rosen som váxer. Plockar solvarma mogna fikon frán trádet utanf?r ingángen och g?r ingenting.  Tar sedan ett dopp i polen och hummar med i ett samtal som jag f?rstár hálften av. Bryr mig inte f?r det g?r sá mánga andra hár.

Har just lást ut en bok av Per Naroskin som hette Nyttan av att tala med sig sjálv. Det g?r jag. G?r det du med!

Forever young

Blake, Roskilde, tvätt, Steve Bloom och läsning

”To see a world in a grain of sand and

a heaven in a wild flower,

hold infinity in the palm of your hand and

eternity in an hour.”

William Blake

Sonen har åkt till Roskilde och jag hoppas att han får kul, tackar nej till droger, dricker med måtta samt får höra bra musik.

Dottern kommer hem från seglarlägret imorgon. Tvättstugan är bokad.

Se tidernas fotoutställning på Raul Wallenbergs torg vid Nybroviken. Steven Blooms bilder berör! Jag flanerade förbi och njöt av bilderna för andra gången.

Just nu läser jag Den ryske vännen av Kajsa Ingmarsson. Välskriven och intelligent bok om spioneri och relationer. Och Berlin – New York, Alle Kolumnen aus der schönen neuen Welt av Alexander Osang. Fyndiga betraktelser av en f.d. DDR – medborgare som blir placerad i New York. Det är inte bara jag som ser likheterna mellan öststatsländerna och USA!

Forever young