Där fick hon!

En del människor snackar om hämnd så fort de råkat ut för något. Jag brukar tänka att det där med hämnden det sköter någon annan om. Man behöver inte personligen straffa folk. Om någon begår en oförrätt mot mig så får den så småningom  sitt straff. Ibland kan det dessutom gå snabbt…

”Var det kallt?” frågade väninnan när jag kom inrusande i bastun efter att ha hoppat i den iskalla sjön. ”Oh”, flåsade jag, ”iskallt, fast skönt Och vet du det var ismodd på bryggan”, pladdrade jag på. Då skruvar en av de två främmande kvinnorna i bastun på sig och avbryter oss mitt i en mening och med entonig nasal stämma talar hon om att hon och hennes väninna minsann haft en skitjobbig vecka och de kommit ut till Friluftsgården för lugn och ro i bastun. ”Och kan ni vara så vänliga och vara tysta?” Väninnan och jag tittar förvånat på varandra. Vi är inte vana att folk är så direkta och ganska otrevliga. Dessutom har vi bara utbytt typ två meningar. Jag tänker att den där kvinnan nog har stora problem.

Jag säger till väninnan att det i alla fall är för varmt i bastun och går ut för att duscha. I duschen säger väninnan att om man vill ha lugn och ro i en bastu får man väl åka till ett spa eller nå´t. Precis när hon säger det öppnas omklädningsrummet och tio flickor mellan nio och elva år strömmar babblandes in. De byter snabbt om och kliver in i bastun. Väninnan och jag tittar på varandra och säger: ”Där fick hon!”

Ja eller nej till julbord?

När jag började arbeta som lärare var skolan fortfarande statlig. Då fick man betala sitt kaffe själv (och det gjorde ju inget för jag drack inte kaffe då) och man blev aldrig bjuden på någonting. Om vi hade fest på skolan så lagade och betalade vi maten själva.

Så blev skolan kommunal och kanske var det våra kommunalpolitiker som ville visa oss att det var en fördel att tillhöra just den kommunen för de där första kommunala åren minns jag att vi plötsligt blev bjudna på lyxiga julbord. Jag gick med och åt julbord på den lyxiga restaurangen det första året, blev hiskeligt magsjuk på natten och fick stanna hemma från jobbet dagen därpå.

När rektorn året därpå skulle bjuda på flott julbord igen, sa jag nej tack och skickade ett mejl till honom om att han kunde sätta in mina ”julbordspengar” på SOS-barnbyars konto. Jag tyckte att de behövde dem mer än jag. Dessutom tillade jag att det vore kul om fler följde mitt exempel. Rektorn som var en matglad typ sa att jag förstörde stämningen, tyckte nog att jag var lite knäpp och bad mig följa med ändå, men när de andra traskade iväg till den där flotta restaurangen gick jag hem och bakade pepparkakor med mina barn istället.

Jag vet inte om den där rektorn någonsin satte in mina pengar på SOS-barnbyars konto, men med detta vill jag säga att om du är bjuden på flera julbord, inte älskar julmat och kanske inte heller är i behov av så mycket mat så pröva att säga: ”Nej tack, jag kommer inte, men sätt gärna in mina pengar för julbordet på SOS-barnbyars konto.” Det kommer både du och flera fattiga, föräldralösa barn må bra av.

Vinst varje gång

Först fick jag detta mejl……

Hej!

Jag vill utfärda ett stort LEVE! till alla som var med i novelltävlingen ”Lev din dröm”. Vi fick 102 starka och omtumlande berättelser och som vanligt har det varit grymt svårt att ta det avgörande beslutet men efter några omläsningar stod det klart.

Vinnaren heter Monika. GRATTIS MONIKA! Du vinner skrivkursen i Las Palmas, en given plats i novellantologin och din novell utgiven som e-novell hos HOI förlag.

Vilka fler som kommer med i antologin blir klart lagom till bokmässan i Göteborg, och meddelas den 27 september.

Stort tack till alla som var med! Vi hörs snart igen!

Bästa hälsningar

Ann

 

Och idag kom det här….

 

Hej Monika!
Tack för att du deltog i Icakurirens novelltävling. Bland många hundra bidrag valde juryn ut din novell till att komma på 4e–10e plats.
Vi tyckte att ”Väntan” var välskriven och med en bra känsla för miljö. Trots att den kretsar kring en enda person så känner man av relationerna, och med din talang för miljöbeskrivningar får du oss läsare med lätthet att befinna oss tillsammans med den ensamma kajakpaddlaren ute på ön.
Ditt bokpaket kommer så småningom på posten. Vad gäller novellen kommer vi publicera de tio finalbidragen på vår hemsida.
Grattis och lycka till med ditt fortsatta skrivande!
Vänliga hälsningar
Helena Rönnberg, Icakuriren

 

Jag är lite glad nu 🙂

Hallå där svenska akademien!

Hallå där svenska akademien! Har ni inte märkt att hälften av befolkningen på jordens yta är kvinnor? Kanske inte va? De är ju inte överrepresenterade i er lilla klubb heller. Ni kanske skulle byta ut Horace mot Ebba? Hon skulle bli det ni saknar i er lilla grupp om inte annat skulle hon väcka er och göra er medvetna om att hälften av jordens befolkning består av kvinnor och det finns många bra författare bland dem.

Var är den där mannen?

Ända sedan jag separerade från mitt ex. för tre och ett halvt år sedan har väninnorna oroat sig och tjatat om att jag måste skaffa en ny man. Ibland har de till och med valt ut någon lämplig typ som jag givetvis nobbat.

Jag har hela tiden hävdat att jag har det bra som singel och undrat vad jag ska ha en man till. Det mesta klarar jag ju av alldeles själv. Ända tills idag när jag städade undan efter middagen igår och upptäckte att jag inte kunde skjuta ihop bordet själv. Det måste man vara två för att göra. Var är den där mannen? tänkte jag. Nu skulle en så´n vara bra att ha, i alla fall en stund.