Kategori: Blogginslag

Bokmässan Göteborg 2023

I morgon startar årets Bokmässa i Göteborg 2023 med allt vad det innebär; massor av böcker, mingel, hög ljudnivå, ett myller av människor, trevliga möten, intressanta föredrag och boksamtal samt ett hårt mässgolv som sliter på fötter, knän och höfter. Min roman, longingforlove.se

kommer att vara där och går att köpa  för mässpris i Ordalagets monter B03:60, men jag kommer inte vara med  i år.

Istället tänker jag ta vara på de sista fina höstdagarna som nästan känns som sommar, umgås med familjen och skriva på nästa roman och kanske kommer du att kunna köpa den på nästa års mässa och även möta mig där i Göteborg på Bokmässan 2024.

Läs mer om mina böcker longingforlove.se, Kristine!, Leva sin dröm och Tackla, läsförståelse, skönlitteratur på min hemsida.

Ibland känns det som om jag har varit arg hela livet

Jag ville berätta om en kvinna som dejtade, var arg och inte tog någon skit. Därför skapade jag Cecilia i romanen longingforlove.se. I dag blev jag påmind om att jag och de flesta kvinnor runt omkring mig, under ett helt liv blivit förminskade, inte tagits på allvar och blivit förlöjligade.

Efter paddlingen på Brunnsviken i dag gick jag upp till gympasalen på övervåningen för att köra lite styrketräning och stretcha. Jag började prata med en yngre man som tränade där och han sa något om bilderna som pryder väggarna i klubbrummet. Bilder som föreställer män som paddlar, män som gör segergester eller män som bara står och ler. Nästan alla de där männen har på sig klubbtröjan eller träningsoverallen med texten Brunnsvikens Kanot klubb. Killen jag snackade med tyckte att många bilder var väldigt gamla och undrade om inte lite nyare kunde sättas upp. ”Det borde väl gå”, svarade jag, men sen visade jag honom att bakom dörren finns den enda bilden på några kvinnor och den är från SM 1975 då Bodil Askengren, Eva Berglund, Gudrun Höglund och jag, Monika Thormann vann klubbens första SM-guld i stafett K1 4×500 m. En bild togs alltså på oss då och den sattes upp bakom en dörr som nästan alltid är uppställd så bilden inte syns. Åren som följde och fram till idag 17/8 2023  paddlade vi damer hem massor av SM-guld. Jag har själv nio stycken i K2, K4 och stafett och två NM-guld i K2 och K4, och jag har inte alls varit den bästa tjejen i klubben. Det har faktiskt regnat medaljer över kvinnorna i Brunnsvikens Kanot Klubb, men det var pojkarna eller männen som fick synas på bild.

Och det var inte bara på Kanotklubben pojkarna syntes. När jag ser tillbaka på mitt liv så tog männen jättestor plats på Universitetet. Vem minns inte honom som alltid snackade med den manliga föreläsaren efter föreläsningen?  På skolor jag har jobbat har männen alltid hörts och synts mest. Klassikern är väl när den kvinnliga rektorn lyfter fram och hyllar en man gång på gång, som gjort något med en elev som vi kvinnor gjort i flera år utan att uppmärksammas.

Det är inte så att jag hatar män. Tvärtom saknar jag ofta en man, men jämlikhet är fortfarande något vi behöver jobba med i samhället. Det är viktigt att lyfta den som förtjänar det och inte bli bländad av en man som pratar på för att synas, flirtar och ler.

I longingforlove.se sätter Cecilia en man på plats verbalt några gånger och naturligtvis tycker han att hon överreagerar, men jag tänker att hon precis som jag har tjänat andra hela livet, kämpat på utan att ta plats och få synas (Nej, jag hamnade ju bakom dörren.) och kokar ibland över för att hon är så jävla trött på att många män inte fattar vad hon pratar om. Till exempel  påpekar hon hur ojämställt det har varit och fortfarande är när det gäller litteraturpriser. Nobelpriset i litteratur hade 2022 delats ut åt hundratre män och femton kvinnor, Akademins nordiska pris – tjugonio män och sju kvinnor och Nordiska rådets litteraturpris har delats ut till fyrtiofyra män, men bara sexton kvinnor.

Ibland känns det faktiskt som om jag varit arg hela livet.

Nu lever jag min dröm

41 år, kan ni tänka er? I 41 år har jag slavat som lärare, i först den statliga skolan och sen den kommunala, men nu, för bara några veckor sen, har jag gått i pension och är författare på heltid. Kan ni förstå hur underbart det känns?

Så medan mina f.d. kollegor sen den 10 augusti suttit på meningslösa möten, långrandiga konferenser och haft tjatiga gruppdiskussioner så har jag skrivit, tränat, läst och badat. Några dagar har jag också lekt med hunden Sasha och med barnbarnet. Kan man ha det bättre?

Besparingar som ledde till fler och större grupper gjorde tyvärr lärarjobbet till ett löpande-band-arbete i en ganska rostig skolindustri. Jag är faktiskt glad att jag inte drunknade av alla arbetsuppgifter som vällde över mig. Någon kanske undrar hur jag hann skriva både barnboken Kristine!, novellerna i Tackla, andra noveller, romanen longingforlove.se och en eller annan dikt. Jo, jag var tvungen att göra något kreativt emellan, annars hade jag inte överlevt.

Några dikter om skolan blev det under åren. Här kommer tre:

Vägen till PISA-segern

På fyrtioett år har jag

bara fått

två dagars fortbildning i religion

Vi har fjorton Biblar på min skola

men Koraner har vi bara åtta av

Andra religioner göre sig icke besvär

Jag kan vägen till PISA-segern

men står utmattad och tigande i korridoren

 

Den slutgiltiga lösningen

Först avskedade de en vaktmästare

sen fick datateknikern gå

Därefter gjorde man sig av med en skolsköterska, en kurator och en biblioteksassistent

När specialläraren gick i pension ersattes hon av en dator

Tre kamratstödjare förvandlades till en

Nu väntar vi andra på den slutgiltiga lösningen

 

Lära av varandra

På studiedagen

samlas vi i aulan

Vi ska lära av varandra

Vi är professionella

 

Kollegan och jag

sätter oss i städskrubben

med en flaska vin

och hånglar

Ännu en recension av longingforlove.se

Så har det kommit ännu en recension av longingforlove.se. Det är  Emma, d.v.s. relevantreader på Instagram, som har skrivit den, vem det nu kan vara? Kanske är det någon läsare som köpte boken när jag pratade om den och mitt skrivande inför sommarkursdeltagare på Stensunds folkhögskola förra veckan eller någon snabbläsare som köpte boken när jag deltog i Boksamtal på Frisksportarnas Riksläger på Stensund för bara några dagar sen eller så är det någon helt annan. I alla fall skrev Emma så här i sin recension:

”Först och främst har den här boken fått mig att inse att jag numera identifierar mig som kvinna 40-50 år. Jag är 36. (Nope, ingen åldersnoja här!)

Sen då? Bibliotekarien Cecilia är 46, frånskild sen några år tillbaka med en ranglig relation till sin exman och nu ska hon gå en skrivarkurs. Kursledaren Ruben är förvisso snygg, men att som raggningsreplik jämföra en kvinna med ett åtråvärt litteraturpris? Nja. Han har förstås andra kvaliteter, men det har ju Jarl och Eldar också? Något övriga deltagare på kursen tycks ha gemensamt är oförmågan att formulera sig vettigt, särskilt när det handlar om genusfrågor. Detta stör Cecilia (och mig).

Jag gillar tempot i den här boken; jag gillar hur Cecilia framstår som något rabiat i sin övertygelse att kvinnor kan och att kärleken inte är värd att satsa på – det går åt skogen ändå. Däremot går hon till överdrift ibland och då blir jag irriterad, haha. Att tjafsa om om det borde heta ”mannaminne” eller ”kvinnaminne”? Nja.

Cecilia är tuff. Hon har skinn på näsan (lite extra på knogarna, visar det sig) och trots misslyckanden i dejtingvärlden ger hon ändå inte upp. För nånstans innerst inne längtar även hon, därav att hon signat sig på dejtingsidan longingforlove.se. Finns det någon man för henne där, tro? Eller dyker han upp på resan till Island?

Läs själv för att ta reda på hur det ska gå! Det här är en bok om att skriva böcker, om att äta fermenterad val och att försöka bli mer ärlig mot sig själv. Om att vara ensam och att verkligen känna sig ensam.”  av Emma d.v.s. relevantreader på Instagram

Tack!

Ett arbetsliv är snart tillända – FREIHEIT

Efter fyrtioett år som behörig lärare går jag snart i pension. Jag har redan haft min sista lektion i svenska och i religion. Jag har rättat mitt sista nationella prov och jag har skrivit in mina sista betyg. I dag har jag önskat mina allra sista studenter lycka till i livet.

Egentligen har skolans värld följt mig hela livet. Redan som liten lekte jag och min två år äldre syster skola. Kanske var det ett sätt att erövra det svenska språket? Vi talade ju tyska som första språk. Kanske var det en längtan efter att bli stora? Kanske var vi påverkade av våra mostrar som var 10-12 år äldre än vi och satt hemma hos oss och gjorde sina läxor? Kanske var det vår mamma som gärna hade utbildat sig till lärare om hon hade levt i en annan tid / ett annat liv? Vem vet? Vi blev i alla fall lärare, både syrran och jag.

Själv gick jag både i grundskolan och på gymnasiet i Handen och efter studenten arbetade jag ett halvår på dagis eller förskolan som det numera heter. Men redan som nitton-och-ett-halvt-åring började jag vikariera som lärare i Haninge kommun. 1978, tjugo år ung började jag på ämneslärarprogrammet i Stockholm och läste svenska, religion och historia och 1982 fick jag min första tjänst som behörig ämneslärare.

Det var på Fittjaskolan i Botkyrka som jag gjorde mina första roliga, men också slitiga år som lärare och sen har det bara rullat på. En termin eller ett år var jag på Solna Komvux, S:t Görans gymnasium och Franska skolan. Fint trodde alla det det var där på Ecole Francaise, men jag vantrivdes och sa upp mig. Av en slump hamnade jag på Skytteholmsgymnasiet i Solna och där visade det sig att jag fungerade väldigt bra med elever som inte var så studiemotiverade. Något hade jag väl lärt mig av brorsan och andra stökiga grabbar under uppväxten i Handen. När Solna kommun drabbades av hybris och bildade skolförbund och gjorde om delar av skolan till friskola valde jag att gå till Kvarngymnasiet i Järfälla. Där fick jag ett lärorikt år med IV-elever som inte kommit in på gymnasiet. Nästa vecka gör jag mina sista dagar på S:t Eriks gymnasium. Där har jag arbetat i hela tjugotre år. Men nu är jag snart fri. Fri att göra vad jag vill, när jag vill.

Och vad ska jag fylla dagarna med nu då? Kommer jag att få långtråkigt?

Nej, det är ingen risk. Dels planerar jag att motionera mer, men sen ska jag skriva oftare och mer regelbundet. En ny roman och en barnbok är på gång. Därutöver finns det tid för friluftsliv, läsning, kultur, möten med intressanta människor och så ska jag väl hinna med en och annan dejt också. Att ha någon rar man att bli gammal med skulle inte vara så dumt, men det ska vara en bra en, annars får det vara.

När saga blir verklighet ….

Ibland överträffar verkligheten dikten och ibland blir saga verklighet, i alla fall ett tag. Läs om hur jag skrev in Jari Tammi i min roman och hur han dök upp i verkligheten.  HÄR!

 

Boktips barn 6-9 år!

Nu går det att ladda ner kapitelboken Kristine! (6-9 år Saga Egmont) från bland annat Bokus för endast 34 kronor. Kristine! är en perfekt bok att ha i mobilen och läsa för barnen när ni väntar på bussen, när ni sitter på tåget, när ni pausar i naturen eller när ni hänger i soffan.

Kristine växer upp på en båt i Berlin 1939 tillsammans med sin mamma, pappa och boxern Nero. I nazismens skugga upplever Kristine mycket som är spännande, roligt och farligt tillsammans med sin hund Nero. Hon försöker bland annat träffa Näcken, lura hemliga polisen och lista ut vem gubben i dimman är.

Sagt om Kristine!

” Boken är skriven i Astrid Lindgrenanda och upptåg följer på upptåg.

Skratt och spänning avlöser varandra. 

Som högläsningsbok kan boken ge många fina samtal kring ensamhet och hur vuxna och barn bör vara mot varandra.”

Maria Östman, BTJ 2003 03

Singel på Alla hjärtans dag? Utflyktstips!

Har du liksom jag ingen dejt inbokad i morgon när det är Alla hjärtans dag? Om jag ska vara ärlig, bryr jag mig inte så mycket. En gång bjöd en man ut mig den 14/2 för att fira. Jag minns att vi mest satt och gnabbades och kort därefter gick vi skilda vägar.

När mina barn var små brukade jag köpa några vaniljhjärtan eller var sin ros till dem, ibland hade de gjort en teckning eller så på dagis, men annars har jag nog inga minnen av att ha blivit uppvaktad just på Alla hjärtans dag, men det gör inget. Det är ju mest ett kommersiellt påhitt.

Cecilia i romanen longingforlove.se (Ordalaget 2022) har ju inte heller någon dejt när hon åker till Stensunds folkhögskola utanför Trosa för att vara med på skrivarkursen där. Mitt singeltips inför morgondagen är därför att du, om du inte är upptagen av en mängd förpliktelser, laddar ner ljudboken och beger dig till Stensund i morgon. Mellan 11.30 och 13.00 kan du äta lunch i matsalen på Slottet för 108 kr, beskåda utsikten över havet och gå en promenad över bryggorna i Cecilias och Rubens fotspår. Har du tur är det öppet vatten eller så finns det en vak du kan ta ett vinterbad i.

För även om du inte har någon kärlek vid din sida kan du åka till platsen du kommer att bli kär i, Stensund.

Ny recension av longingforlove.se

Här kommer ytterligare en recension av longingforlove,se. Det är Camilla Hansson med bokbloggen Bokluckan som har recenserat. Tack!

longingforlove.se: En roman om kärlek och dejting mitt i livet av Monika Thormann är utgiven av Ordalaget Bokförlag. Cecilia är snart femtio, skild med två stora barn, och singel. Hon arbetar som bibliotekarie och tycker om att skriva. På en skrivarkurs träffar hon kursledaren Ruben, norrmannen Eldar och Jari som har kepsen bak och fram. Cecilia kämpar med att våga träffa en ny kärlek samtidigt som förnuftet vill bromsa. Det blir också en resa till Island under sommaren med fler tillfällen att träffa män. Jag blir både irriterad och imponerad av Cecilia i hennes försök att finna kärleken. Tack för boken Monika och Ordalaget Bokförlag!

Cecilia är snart femtio, skild med två stora barn, och singel. Hon arbetar som bibliotekarie och tycker om att skriva. Hennes exman Gisli är flygkapten och var ständigt otrogen och nu är Cecilia bestämd i hur hon vill ha det i ett förhållande. På en skrivarkurs träffar hon kursledaren Ruben, norrmannen Eldar och Jari som har kepsen bak och fram. Cecilia kämpar med att våga träffa en ny kärlek samtidigt som förnuftet vill bromsa. Både hennes psykolog och väninnor uppmuntrar henne till att våga ta för sig i jakten på kärleken. Det blir också en resa till Island under sommaren, för att fira sin exsvärmors födelsedag, med fler tillfällen att träffa män. Det blir missförstånd och förvecklingar under sommarens gång som ställer till det.

Jag blir både irriterad och imponerad av Cecilia i hennes försök att finna kärleken. Cecilia är en aning stelbent och osmidig i sina möten med männen som kommer i hennes väg. Hon är en övertygad feminist med stora kunskaper om kvinnors utsatthet och undanskymda prestationer i litteratur och film. I hennes iver att uppnå en jämställd relation tolkar hon vänliga gester som ett förminskande av henne som kvinna. Samtidigt är det det jag imponeras av i flera lägen, hennes beslutsamhet att vara självständig och inte låta sig tryckas ner.

Livet som singel i medelåldern gestaltas med värme och humor och trots att jag inte är i den sitsen själv har jag vänner och bekanta som befinner sig i datingkarusellen. Jag känner igen en hel del av Cecilias erfarenheter i vad jag fått berättat för mig och vissa händelser vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt.

Den ultimata julklappsboken för singlar 40-60 år

longingforlove.se är den ultimata julklappsboken för singlar 40-60 år. Köp den till moster Karin, syster Anna eller farbror Lars.  Klicka på länken här nedan så får du veta vilken låt Ruben och Cecilia dansar till  i  romanen. 63836A2E-DC0A-4F4A-A8E0-E729155483F0

Och här kan du köpa den   Adlibris       eller  Bokus

Longingforlove.se  (Ordalaget förlag 2022) finns som tryckt bok, ljudbok och e-bok. Läs mer om den i tidigare inlägg.