Termometern visar 35 grader i skuggan. Ligger under aprikosträdet och läser Björn Larssons Drömmar vid havet. Poolen svalkar emellanåt, men kan aldrig ersätta havet.
Tur att vi tog vår tur till södra Ungern för några dagar sedan när värmen från Afrika ännu ej hade svept in över landet. Vi besökte Harkany där det finns ett hälsobad. Värmen och mineralerna i vattnet sägs bota det mesta. Natten efter badet vaknade jag med en förfärlig värk i benen så det kanske inte funkade på mig.
I Siklos besökte vi en borg och sedan körde vi den lilla sträckan till Villany där Ungerns bästa rödviner görs. Byn var mindre än väntat och bestod i princip av olika vinkällare. Vi besökte några, provade olika viner, handlade några flaskor och begav oss sedan av till Pecs. Om man besöker Villany tillsammans med vinintresserade vuxna rekommenderar jag att man tillbringar en eftermiddag och kväll där och går en runda tillsammans för att sen avsluta med en middag hos någon av de större vintillverkarna Bock eller Gere Tamas och även övernattar där. Vi hade med oss en trött och hemlängtande fjortonåring så därför blev besöket kort. Alltså, lämna barnen hemma!
När vi närmade oss Pecs fick sambon ett infall och ringde släktingen Csaba som han inte sett sen han var i tonåren. Vi fick ett varmt välkomnande och en specialvisning av staden. Csaba var först borgmästare, sedan landshövding och nyligen minister och ledamot vid EU-parlamentet i Strasbourg, men har sedan regeringsskiftet lagt politiken på hyllan. Pecs är en stad utöver det vanliga! Visste ni att det fortfarande talades turkiska i en del av staden för hundra år sedan trots att turkarna förlorat makten över staden tvåhundra år tidigare. Här finns mängder av vackra byggnader, fornlämningar och kyrkor. Med sin domkyrka och sitt universitet påminner kärnan av staden om Uppsala.
Kvällen blev lång med många minnen männen hade tillsammans. De var nio år gamla 1956 då de sprang runt på gatorna i Budapest och försökte bidra till revolutionen så gott de kunde. Tänk er när en äldre kusin uppmanade dem att ta hand om några pistoler och en av dem stortjutande förklarade att han inte vågade för att han skulle få stryk av mamma. Eller när sjuårige lillebror hittade ett gevär men inte orkade bära hem det utan tog ett snöre och släpade det efter sig! Och hur grabbarna dagligen gav sig ut för att leta mat och då passerade alla lik som hängde efter gatorna. Med fasa mindes de fortfarande hur morfar dött i lägenheten under revolutionen och eftersom det var omöjligt att göra sig av med liket fick ligga i ett av rummen och en av dem fick till och med dela rum med liket på nätterna. De andra smågrabbarna i släkten var fulla av beundran inför honom. Trots eller kanske tack vare denna märkliga uppväxt har de alla blivit framgångsrika med det de sysslat med i livet. Och har förmågan att se saker från den ljusa sidan.
Poolen kallar!
Forever young
Hej,
Har läst om ditt Ungernbesök. Exotiskt och spännande i förening! jag har tillbringat mina två och en halv semestervecka i en stuga utanför Trollhättan – vi har haft 4 dagars sol alltsomallt. Till sist kryper man på väggarna. Jag hoppas allt är bra med dig! Min senate deckare är ute i bokhandeln – eden heter DIAGNOS: STRYPT och är (kanske?) alldeles för ruskig för en känslig Qvinna med paddling som favoritsyssla! Hör av dig.
Peter