Skilsmässa, hämnd och lycka

En nära vän till mig ligger i skilsmässa. Hon ringer och är förtvivlad. Hennes man har haft en annan i flera år. Jag försöker säga några tröstande ord, men vet samtidigt att deras äktenskap inte har varit smärtfritt. Hon har jobbat extremt mycket och han har på mäns vis ”lekt” och inte tagit speciellt mycket ansvar för hem och barn. Jag säger: ”Något bättre väntar på dig. Du kan bara inte se det än, men var så säker, något bättre finns runt hörnet.”

Hon tystnar, men sen kommer det. Hon känner sig så fruktansvärt arg. När hon har jobbat och nästan stressat ihjäl sig för att också hinna med hem och barn har han legat med sin älskarinna. Det gör ont. Hon säger: ” Jag vill hämnas. Både han och hon ska minsann få känna på…” ”Gör inte det”, säger jag, ”för hämnden och hatet har en förmåga att tugga sig inåt på den som utför hämnden och till slut äta upp den personen. Den som hämnas drabbas i längden hårdast själv. Tag all din energi som du har och satsa på att bli lycklig istället”, fortsätter jag. ”Det är den största hämnden, att du blir lycklig utan honom.” ”Jag ska försöka”, säger hon, och jag känner att det är början på något stort.