Det var helt klart ett smart drag att köpa en lägenhet i närheten av världens snabbaste och bästa datatekniker. När dottern byggt ihop Mikael som är ett nyinköpt datorbord, kom José förbi och på tjugo minuter klarade han det som jag fipplat med en hel vecka utan att lyckas. Nu fungerar både hemtelefonen och datorn. Jag bjöd såklart på lunch och innan han gick monterade han ihop Antonius också. Om det är för att de båda (antar jag) talar spanska eller om Antonius plötsligt gick med på att bli ihopsatt av någon annan anledning vet jag ej, men nu står han stolt i min garderob, klar att använda! (Antonius alltså, Jose är ännu på fri fot!) Fast håll med om att vore coolt att ha en man i garderoben klar att använda.;-)
Hej 🙂 tack för kommentaren. Jovisst är det märkligt att man inte värdesätter barnbarn. Det är mycket som man bör värdesätta men som inte alla gör. Hans val var barnbarnen. Jag vet att han inte hade ngn särskilt bra kontakt med någon av oss. Men så är det väl, inte alla som vill lära känns sitt kött och blod. Och jag har klarat mig i flera år utan honom så jag klarar mig nog 🙂 ha en fortsatt mysig lördag.
Nu vet jag också vem Jonas Hassen Khemeri är, men bara för att jag råkade hyra DVD:n ”Ett öga rött” och tittade på fodralets baksida.