Kollegan, som är en kul typ hade fixat biljetter till Lädernunnans spelning på Big Ben på Söder igår. Jag som försöker leva upp till namnet Forever young, kände att det var helt rätt att återuppleva ett band som jag sett på scen någon gång under tidigt 80-tal. Här måste jag dock erkänna att tanken på att Backyard babies och Dregan kanske kunde dyka upp också lockade.
Det var en hel del kul typer i publiken och några hamnade snabbt i extas när de hårda gubbarna i bandet rev loss låtarna. Kollegan som är barndomskompis med Jonas Almquist, sångaren i bandet berättade dock lugnt att dessa hårda tatuerade gubbar är som snälla nallebjörnar och det kan jag skriva under på för vi fick tillfälle att hälsa på varandra. Gubbarnas glädje över att stå på scen igen kunde ingen ta fel på och vi i publiken hade hjärtligt kul och visst kände vi oss som 25 år igen kollegan och jag, i alla fall för ett tag!
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Klart uppfräschande med rå embryo rock från 79.
Dom beskrev sin musikaliska utveckling från två till tre accord och att dom inte fick vara med. Med symboler som ad/hd stormade dom scenen. Minspelet och poserna inlevelsen hörde inte hemma i det kulturella etablisimanget.
Det var jättekul att få uppleva musik/buller på nära håll där man kunde känna andedräkten på sångaren. Arenarockenstid är här/Häpp
Åh, vad roligt, åh, vad roligt, åh, vad roligt!!! Att ”återuppleva” kan ha sina risker, men de är absolut värda att tas.
Nu spelade inte Jonas gitarr i Nunnan. Men jag kan tala om att han var/är riktigt duktig gitarrist. Redan i mitten av 70-talet körde han Rory Gallagher-riff, Bild Boy Fuller-blues och solon i John McLaughlin-tempo på guran.
Däremot hade jag aldrig hört honom sjunga förrän vi spelade in ”Death Threats” i mitt pojkrum hösten 1978. Jonas gillar att skapa myter om sig själv. Inget fel i det men man ska vara medveten om att det är just myter.
Jag hade lock för öronen efter gigget. Jag borde haft öronproppar. Morgonen efter kändes det som en riktig baksmälla i huvudet trotts bara EN öl på Big Ben.
Det var jävligt kul att Jonas på scenen igen. Senast var 1980 på Rock Palais…