Så hamnade jag slutligen på den lokala puben trots att jag lovat mig själv att aldrig sätta min fot där. Det var en av mina favoritbloggare som ville träffas och snacka bort en stund. Vi har ju både ursprung och yrke gemensamt och ibland blir man klokare om man ventilerar sina sorger med en vän. I går var det han som lättade sitt hjärta och jag som storögt lyssnade (åh nu blir ni nyfikna va?!) och visst gav jag som någon slags självutnämnd relations- och kanske främst separationsexpert ett och annat råd, men ibland räcker det med att bara lyssna och säga kloka ord som: ”Tiden utvisar vad som är rätt.”
😉 Danke.