En del människor snackar om hämnd så fort de råkat ut för något. Jag brukar tänka att det där med hämnden det sköter någon annan om. Man behöver inte personligen straffa folk. Om någon begår en oförrätt mot mig så får den så småningom sitt straff. Ibland kan det dessutom gå snabbt…
”Var det kallt?” frågade väninnan när jag kom inrusande i bastun efter att ha hoppat i den iskalla sjön. ”Oh”, flåsade jag, ”iskallt, fast skönt Och vet du det var ismodd på bryggan”, pladdrade jag på. Då skruvar en av de två främmande kvinnorna i bastun på sig och avbryter oss mitt i en mening och med entonig nasal stämma talar hon om att hon och hennes väninna minsann haft en skitjobbig vecka och de kommit ut till Friluftsgården för lugn och ro i bastun. ”Och kan ni vara så vänliga och vara tysta?” Väninnan och jag tittar förvånat på varandra. Vi är inte vana att folk är så direkta och ganska otrevliga. Dessutom har vi bara utbytt typ två meningar. Jag tänker att den där kvinnan nog har stora problem.
Jag säger till väninnan att det i alla fall är för varmt i bastun och går ut för att duscha. I duschen säger väninnan att om man vill ha lugn och ro i en bastu får man väl åka till ett spa eller nå´t. Precis när hon säger det öppnas omklädningsrummet och tio flickor mellan nio och elva år strömmar babblandes in. De byter snabbt om och kliver in i bastun. Väninnan och jag tittar på varandra och säger: ”Där fick hon!”