Ända sedan jag separerade från mitt ex. för tre och ett halvt år sedan har väninnorna oroat sig och tjatat om att jag måste skaffa en ny man. Ibland har de till och med valt ut någon lämplig typ som jag givetvis nobbat.
Jag har hela tiden hävdat att jag har det bra som singel och undrat vad jag ska ha en man till. Det mesta klarar jag ju av alldeles själv. Ända tills idag när jag städade undan efter middagen igår och upptäckte att jag inte kunde skjuta ihop bordet själv. Det måste man vara två för att göra. Var är den där mannen? tänkte jag. Nu skulle en så´n vara bra att ha, i alla fall en stund.
