Jag har skrivit om det förr, men det måste sägas igen. Det är så fascinerande det här med ålder. Jag tycker inte att mina vänner som jag träffar regelbundet har åldrats speciellt mycket och inte heller tycker jag att jag själv ser så annorlunda ut, men det kanske är så när man ser sig själv i spegeln varje dag. Man upptäcker helt enkelt inte att man åldras.
MEN så tittar jag på Svt2 på ett program där Jack Vreeswijk är med och jag får det inte att gå ihop. För jag minns en smal, vältränad, läcker, mörkhårig kille med tatuering och vit t-shirt som satt i kassan på Konsum på Sveavägen för inte så länge sen. Och hur blev han en vuxen man, rentav en farbror? Fast så inser jag att detta var innan sonen var född och han har ju fyllt 25 i år så det är väl helt i sin ordning att Jack är den farbror han är.
Vid närmare eftertanke är jag ju en tant i mina bästa år. Min dåliga syn och positiva livssyn gör dock att jag fortfarande tror att jag är den där tjejen som skaffade sig kontaktlinser före alla andra (1975) bara för att kunna spana in alla snygga killar.
