Månad: december 2012

Och så står nu årets mest överskattade helg och stampar i farstun. Plötsligt ska vänner som aldrig går ut jaga ut på stan i hopp om att de ska ha kul. Nej tack, säger jag, och ser framför mig hur finklänningen blir dränkt av öl när någon förortsfull karl ska tränga sig förbi till dansgolvet. Gärna gemenskap, men nej tack till trängsel på överskattade uteställen.

Och så är det jul igen. Ja, God Jul då.

Om du fortfarande har julklappsproblem kan du köpa min vinnarnovell och ladda ner för bara 19 kronor.

GOD JULLÄSNING!

 

Har du julklappsproblem? Köp min e-novell att ladda ner för bara 19 kronor här:

GOD JUL och trevlig läsning!

Åter igen har jag låtit mina elever göra genusanalyser av svenska dagstidningar. Resultatet är fortfarande skrämmande. Aftonbladet är en tidninga av män för män. Den 12/11 står det inte en enda rad om en kvinna i deras sportbilaga. I vissa nummer av DN är det likadant. Kvinnor nämns i större utsträckning vid förnamn (då är man inte lika viktig eller jätteviktig). Man skrivet t.ex. Michelle om presidentfrun, men Obama om presidenten. I Aftonbladet fann en elev att artiklarna om män handlade om män med makt (chefer, tränare m.m. ) medan artiklarna om kvinnor handlade om kvinnor som offer (våldtäktoffer, skönhetsoffer, sjukskrivna) . Vilka bra förebilder ni ger era läsare Aftonbladet?

Nu kan du också läsa vinnarnovellen (skriven av mig) i Ann Ljungbergs novelltävling. Klicka på länken och beställ boken. Du får 29 andra noveller på köpet.          https://widget.publit.se/alf_bokforlag_5/  80 kronor + porto

Vi hade bestämt oss för att äta lunch ihop, sonen och jag. Just i dag hade jag en lite längre lunchpaus och tänkte att det skulle vara skönt att komma ifrån den dammiga skolan ett tag. Så ringer jag vid 12.30 för att fråga var vi ska ses och då svarar han:”Tyvärr mamma, jag har fått ett jobb. Jag sitter utanför Grand och bevakar ifall Tom Cruise kommer ut.” Jag blev ju naturligtvis eld och lågor när jag hörde talas om att min forne idol var i stan och sa: ”Då kommer jag så kan du ta en bild på oss, på Tom och mig.” Sonen skrattade och sa att det var synd på lunchen för han hade inte ens hunnit äta någon frukost. Då blev det fart på mig. Jag älgade iväg till bussen, hoppade av vid Sergels torg, köade på Max, köpte två dagens meny och vandrade genom Kungsan bort till Grand.

Där satt sonen, hungrig, men glad som alltid och vi käkade medan jag spanade. Så fort jag såg någon mörkhårig person skrek jag:”Där är han!” Men tyvärr dök han aldrig upp. Tom Crusie alltså. Inte ens en kopia vågade sig fram. Synd var det, för annars hade Expressen fått rubriker som: Religionslärarinna omvänder Tom Crusie eller Religionslärarinna nobbar Tom Crusie om han inte går ur scientologerna! Det ni!