”Ischias”, säger väninnan ”låter tantigt och gubbigt.” Jag håller med och vi skrattar. Vi har båda drabbats av ischias, ger varandra tips på stretchingövningar och inser att vi trätt in i tantåldern för länge sen. ”Det hade varit värre med gikt”, säger väninnan. ”Då kan man tala om ålderskrämpa”. Jag börjar gapflabba och berättar att syrrans f.d. man fick gikt i en tå när han var typ 37. Fast då trodde jag att det bara var gamla kungar som fick den sjukdomen. Sedan erkänner jag att jag ibland har ont i en tå och då brister väninnan ut i skratt igen. Hon kontrar med att hon har hallux valgus på ena foten och vi skrattar ännu mer. Och så håller vi på. Fast i dag känner jag mig lite bättre.
