” En del människor”, fortsatte han, ”går omkring och tror att dom är förmer för att dom utbildat sig eller fötts av rika föräldrar. Och andra, såna som vi, går omkring och tror att det syns på oss att vi är dumma i huvudet, eller utfattiga, eller vad det nu kan vara. Men ” – nu spände han ögonen i henne – ”man är inte ett dugg bättre för att man fötts rik, och inte ett dugg klokare för att man gått i en dyr skola. Det är bara yta! Yta, inget annat! Låtsas att du är rik, så tror alla att du är det! Och så skrattade han sitt bullrande skratt.
Och hon visste inte vad hon skulle tro.
…”brev som Mimi lär ha burit i sin handväska hela livet.”
Ur boken Blekingegatan 32 av Nina Einhorn som jag sträckläste på två dagar. Det var så mycket jag inte visste om Greta Garbo, så mycket som berörde mig.
