”Från grekerna, och i synnerhet det gamla Atens storhetstid, har vi ärvt våra tankar om sekulär humanism och individens helgd. Grekerna har gett oss alla våra idéer om demokrati och jämlikhet och personlig valfrihet och vetenskapligt förnuft och intellektuell frihet och tolerans och det vi idag kanske vill kalla mångkultur. Den grekiska inställningen hör ihop med stadsliv. Den är sofistikerad och forskande och har alltid gott om utrymme för tvivel och debatt.
Å andra sidan har vi det hebreiska sättet att se på världen. När jag säger hebreisk i det här sammanhanget menar jag inte specifikt judendomen. (De flesta nutida amerikanska judar jag vet är faktiskt påtagligt grekiska i sitt tänkande. Nu för tiden är det de kristna fundamentalisterna som är djupt hebreiska.) Hebreisk, i den bemärkelse som filosoferna använder ordet här, är en sammanblandning av en urgammal världsbild som handlar om stamtillhörighet, tro, lydnad och respekt. Den hebreiska inställningen är klanlojal, patriarkalisk, auktoritär, moralisk, ritualisk och instinktivt misstänksam mot utomstående. Hebreiska tänkare ser världen som ett tydligt spel mellan ont och gott, där Gud alltid står helhjärtat på ”vår” sida. Människan gör antingen rätt eller orätt. Det finns ingen gråzon. Kollektivet är viktigare än individen, moralen viktigare än lyckan, och löftena är obrytbara.
Problemet är att den västerländska kulturen på något sätt ärvt båda de här gamla världsbilderna, men inte lyckats få ihop dem. För det går inte.
Det amerikanska samhället är alltså en märklig blandning av både grekiskt och hebreiskt tänkande. Våra lagar är mest grekiska, vår moral är mest hebreisk. Vi kan inte tänka på oberoende och intellekt och individens frihet utan att gå tillbaka på grekerna. Vi kan inte tänka på rättfärdighet ocg Guds vilja utan att gå tillbaka på hebréerna. Vår känsla för rättvisa är grekisk, vår känsla för brott och straff är hebreisk.
Och våra idéer om kärlek – ja, de är båda delarna i en enda röra.I den ena opinionsundersökningen efter den andra hävdar amerikanerna att de tror på två totalt motsägande idéer om äktenskapet. Å ena sidan (den hebreiska sidan) anser vi i förkrossande majoritet att äktenskapet bör vara ett livslångt löfte som aldrig bryts. Å andra sidan (grekiska) anser vi lika bestämt att individen alltid bör ha rätt att skiljas av egna, personliga skäl.”
Ur boken I nöd och lust av Elizabeth Gilbert
