Det är för sorgligt att ingenting förändras i fackpampslägret. Så fort någon ” kommer upp sig” och blir ombud eller invald i en fackförenings styrelse så verkar vettet åka ut.
Redan på 70-talet hörde jag talas om bekantas bekanta som klättrat i fackföreningshierarkin. Där bjöds det på grisfester i Spanien, obegränsat med sprit och på studieresor besöktes både porrklubbar och bordeller.
Så värst mycket har inte hänt sedan dess trots att många fackförbundstoppar numera består av både kvinnor och män.
Kanske behövs utbildning och handledning i moral och etik, regelbundna diskussioner och högljudda protester från medlemmarna?
Jag var på 90-talet medlem i Greenpeace. Den dåvarande kvinnliga ordföranden (som jag har glömt namnet på) blev intervjuad i DN. På bilden satt hon och rökte en cigarett. Röken slingrade sig runt henne och jag som sedan 70-talet tillhört rökhatarmaffian reagerade direkt. Ett långt brev skickades till Greenpeace där jag förklarade att jag inte ville vara medlem längre, inte när ordföranden förpestade sin närmiljö. Hur trovärdig är man om man kräver att alla andra ska minska på utsläppen, men själv sitter och förorenar både hem-och arbetsmiljö? Jag fick ett långt svar tillbaka att hon ångrade sig att hon ställt upp på den bilden och att hon jobbade för miljön i världen. Det hjälpte inte, jag hade tappat förtroendet för henne och hela organisationen och blev aldrig mer medlem i Greenpeace.
Så kära medlemmar i Kommunal, gå ur facket och skriv arga brev. Om vi vill ha en bättre fackföreningsrörelse måste vi reagera mot fackpampsvälde.
