Han tittar på mig medan jag går genom trädgården med sekatören i handen och sen säger han: ”Ska du lägga dem under kudden i natt?” Jag, som inte alls är beredd på frågan, blir stum. Han ser att jag blir förlägen och tillägger: ” Ja, alltså ska du lägga dem under kudden så du drömmer om någon, om honom?” Jag blir generad och inser att bara för att jag har varit singel alldeles för länge så förväntas jag drömma om att träffa någon som kan rädda mig från min ensamhet som jag trivs alldeles förträfflig med. Jag svarar: ”Nej, jag vill inte drömma mardrömmar om gubbar i min ålder med kala huvuden och tjocka magar.” Samtidigt som jag säger det förstår jag att jag exkluderar en mängd potentiella makar och kanske förolämpar en eller annan, men vad fan man lever bara en gång och det är bara midsommar en gång om året. Han skrattar och verkar förstå precis vad jag menar och jag går in och sätter blommorna i en vas. Min mamma blir glad över midsommarbuketten, min pappa ler och min syrra blir lycklig över att allt är precis som förr. Vi är snart pensionärer, men ingenting har egentligen förändrats och efter att vi ätit grillat och druckit en massa vin följer jag henne en bit på vägen och vi försäkrar oss om att vi ska ses snart igen och egentligen har ingenting förändrats på sisådär 57 år. Livet lunkar bara på och vi med det. Och vem vet vad som döljer sig bakom nästa hörn?
Glad midsommar!
