– Minns du när vi var små och hade vattkoppor, mässlingen eller någon annan smittsam sjukdom? säger väninnan som jag känt i över femtiosex år.
Jo, nog minns jag hur det var då. Ingen behövde säga till oss att det var viktigt att tvätta händerna, nysa i armvecket eller stanna hemma när vi var sjuka. Det var på sextiotalet en självklarhet, i alla fall i våra familjer. Min storasyster, min lillebror och jag tillbringade många veckor i karantän i sängarna i det gemensamma sovrummet där vi läste serietidningar, drack hälsosamma drycker som nyponsoppa, blåbärssoppa, kamomillte med honung, åt frukt och en magisk kycklingsoppa som skulle vara extra nyttig.
Till skolan fick vi inte gå förrän vi var helt symtomfria och hade vi haft feber eller ätit penicillin fick vi först gå ut och träffa folk efter tre helt symptomfria dagar. Dessutom var lek inomhus alltid förbjudet i smittotider. Det fanns ju heller inte så mycket plats hemma hos oss att leka.
Kanske är det bra att vi fått coronaviruset till Sverige? Kanske är det meningen att vi ska lära oss att ta hand om oss som man bör göra vid sjukdomar. Eller var det bara min och min kompis mamma som var så noga då på sextiotalet? Kompisens mamma var sjuksköterska och min mamma var barnsköterska. De hade båda expertkunskaper om hur man tar hand om barn som är sjuka. Det snöts, gurglades, lades kylda, våta näsdukar på pannorna när febern var hög, rummet vädrades regelbundet, frukt åts det i mängder och doktorer besvärades ganska sällan. Följde man råden blev man frisk.
Själv minns jag åttio- och nittiotalet när mina barn var små och alla stressade vuxna som lämnade barn på kalas och dagis fast de hade feber och på så sätt smittade ner alla som var där. ”Men hen blir så ledsen om hen måste stanna hemma.” Eller när jag själv packade ner min lilla febriga dotter i vagnen, drog iväg med henne till jobbet, för mina elever hade ju prov och inte kunde jag stanna hemma då? Och hur många gånger under mitt arbetsliv har jag inte gått lätt febrig till jobbet. Jag har ju bara tre lektioner idag, tänkte jag. Vikarie fick man inte och karensdagen gjorde ett hål i ekonomin. Tanken att jag smittade andra dök aldrig upp i min hjärna eller i min näsa som var välpreparerad av diverse nässkölj och nässpray.
Idag undervisar jag hemifrån så att coronasmittan inte sprids. (Fast jag är inte sjuk.) Jag äter nyttigt, går utomhus i naturen minst en timme var dag, tar extra vitaminer och framförallt probiotika som sägs höja immunförsvaret. Och blir jag förkyld eller sjuk i coronaviruset tänker jag koka den magiska kycklingssoppan som man faktiskt brukar friskna till av.
Recept, magisk kycklingsoppa som gör dig frisk
Du behöver:
- Delar av kyckling
- morötter
- selleri en bit eller stjälkar
- persiljerot
- lök
- vitlök
- ingefära
- gurkmeja (helst färsk)
- kycklingbuljong (tärning)
- salt
- peppar
- persilja
- lagerblad
- andra grönsaker som du har hemma (tex. haricoteverts, palsternacka, broccoli, squash, ärtor, fänkål, spenatblad)
- vatten (2-4 dl till en person)
- Soppnudlar (Jag använder väldigt tunna, tunnare än spagetti, korta nudlar som heter Filiz, Vazgecilmez lezzetiniz, men det finns andra. Min mamma hällde ofta i små stjärnnudlar som fick oss barn att känna oss som betydelsefulla små stjärnor.)
Häll lite rapsolja eller smör i en tjockbottnad kastrull. Hacka lök och pressa vitlök, lägg i kycklingdelarna och löken. Fräs i smöret en stund.
Häll på 2,5 dl vatten för en person och en liter för flera personer. Låt koka cirka femton till tjugo minuter.
Hacka alla grönsaker (gurkmejan och ingefäran ska vara finhackade och ärtor, broccoli och haricotevertes har kortare koktid), häll i vattnet tillsammans med salt, kryddor, buljongtärning, gurkmeja och ingefära. Låt koka 10- 20 minuter. När kycklingdelarna är mjuka och släpper vid benen är soppan klar att serveras.
Koka nudlarna i en kastrull med vatten och lite salt.
Lägg nudlar i varje tallrik, häll soppa över. Strö över persilja.
Om du har ont i halsen kan det ibland hjälpa att göra soppan stark i smaken. Gillar du hetta kan du lägga i en halv eller hel chilifrukt. Det bränns, men gör gott.
Guten appetit!
