Hur är det att bo i ett akvarium?
Det har jag alltid undrat. När jag växte upp fanns det nämligen alltid minst ett akvarium i vårt hem. Min pappa var och är fortfarande akvarist. Vi hade alltid ett stort akvarium i vardagsrummet med vackra och intressanta fiskar och när jag hade fyllt tolv och vi flyttade till en större lägenhet och inte längre behövde bo sex personer + en hel drös med dagbarn i en trea på 73 kvadrat skaffade pappa förutom det stora akvariet, tre eller fyra eller var det fem små akvarium för att odla yngel i. Dessa akvarium stod på en hylla på den lilla toaletten ovanför toastolen. Jag vet att Christian, ett av våra dagbarn mindes exakt hur många akvarium det var. Han brukade räkna dem när han stod och kissade, berättade han för mig för några år sen.
I alla fall har jag i hela mitt liv haft en massa akvarium runt omkring mig. Något år hade jag som vuxen också ett eget akvarium. Ja, hemmet var ju inte bara mitt. Där fanns en man och ett barn också, men sonen som då var två eller tre år gammal matade de stackars fiskarna med banan och ja ni förstår. De dog.
Nu börjar ni säkert undra varför jag inledde detta blogginlägg med att fråga om hur det är att bo i ett akvarium. Är ni otåliga? Häng kvar! Det kommer snart.
När min pappa blev pensionär skaffade han 52 akvarium och började odla diskusfiskar på ett professionellt sätt. Han blev något av en expert och tillbringade många timmar i källaren där de flesta akvarium stod. Han bytte vatten, (vilken vattenåtgång de måste ha haft) odlade mjölmaskar, odlade små minkräftor, fångade vattenloppor, beställde specialfiskmat från Tyskland och gick ut i trädgården och plockade mangold som fiskarna älskade. Till slut fick han ett diplom att han var den bästa diskusfiskodlaren i Europa. Vi var alla mycket stolta utom mamma förstås som fick nöja sig med en man i källaren som ägnade all sin tid åt fiskarna.
Någonstans då blev vår mamma sjuk. Pappa tömde det ena akvariet efter det andra på vatten och nu har han faktiskt bara ett par kvar. Fast vilken 91-åring har fortfarande ett par akvarium? Jo, min pappa.
Ni som fortfarande läser den här texten tänker väl att nu får hon väl ändå komma till saken. Hur var det med det där att bo i ett akvarium? Jo, det kan jag tala om. Nu.
Det är tyst och instängt. Hur jag kan veta det? Jo, just nu lever jag med tjock visserligen genomskinlig plast tätt tejpad över mina fönster. Inget av dem går att öppna och utanför finns en byggnadsställning som är omsluten av vit plats. Några intryck från yttervärlden göre sig icke besvär.
Så här lever jag för mig själv med mina tankar och jag undrar bara en sak. Vilken sort fisk är jag egentligen? Jag är ganska bra på att simma.
