Jag har precis läst ut två ungdomsböcker. Ensamma på sommarön av Eva Svedemark och Fallet av AnneProvoost. Ensamma på sommarön har alla ingredienser som en ungdomsbok bör ha, men ändock tilltalade den mig inte lika mycket som Fallet. Det beror på att huvudpersonen i Ensamma… är för ordentlig. Jag har aldrig träffat en så präktig och ”vuxen” femtonåring som så insiktsfullt hanterar oansvariga föräldrar, kamratskap och kärlek. Därför lämnar inte boken några spår heller. Och varför är alla föräldrar skilda i sveska ungdomsböcker? Nej, huvudpersonen var inte trovärdig helt enkelt.
Fallet däremot tar tag i en från första sidan. Anne Provoost berättar med stor inlevelse och vi lär känna den tonårige Lucas med alla fel, brister, men också styrkor. Ämnet, rasism och främlingsfientlighet vävs skickligt samman med en historia från andra världskriget. Boken griper riktigt tag i en och både min tonårsdotter och jag uppskattade den mycket. Det finns mycket att fundera på under och efter läsningen. Läs den!
