Att säga till någon i min generation att man inte är överförtjust i Bruce Springsteens musik är som att svära i kyrkan. Tyvärr har jag aldrig tillhört hans fanklubb. Visst gillar jag några låtar och visst hade jag hans album The River på den tiden man spelade musik med grammofon, men jag har aldrig gått på någon av hans konserter. Jag kan berätta att jag fått utstå en hel del del, ja kanske inte hat, men ogillande bara för att jag stått på mig och sagt att nej, jag avgudar inte Bruce Springsteens musik. För att få en chans att förklara varför skrev jag den här dikten:
James Last och Bruce Springsteen
Det är lite James Last över Bruce Springsteen. Du vet de där glidande melodierna mellan hans prat som du kallar sång. Jag vet att du blir arg nu, men fatta att jag är musikalisk. För att inte tala om min pappa som har absolut gehör. Och mina syrror! Om de börjar spela och sjunga, tror jag Bruce Springsteen dör.
P.S. Jag är inte överförtjust i Bob Dylan heller. Varför får du veta i något annat inlägg. D.S.
