FRA och DDR – Monika Thormann

Min farmor och faster bodde i DDR. Vi kunde bara kommunicera med dem via vanliga brev som levererades med posten. I DDR satt det en hel hög med små nitiska tjänstemän och läste vartenda brev som skickades in i landet och naturligtvis lästes all post som skickades ut också. Alltså satt det en liten gubbe eller gumma och läste allt som min farmor skrev till oss och det vi skrev till henne. Jag minns att vi på 60-talet ganska ofta fick brev som var censurerade. Då var helt enkelt ett par rader överstrukna med svart och omöjliga att läsa. Paketen vi fick var alltid öppnade och oftast var saker min farmor köpt för sin lilla pension sönderbrutna. Det mina föräldrar skickade var alltid sönderpillat, öppnat och smakat på (vi skickade oftast mat eftersom det rådde stor brist på vissa varor t.ex kaffe och choklad). Ibland kom varken paketen eller breven fram.

Några år senare när min farmor kom på besök (i DDR fick bara pensionärer resa till väst om någon i väst betalade) tog min far fram de censurerade breven och frågade farmor vilka statshemligheter hon hade skrivit om eftersom de var censurerade. ”Åh”, svarade farmor och ögnade igenom brevet, ”här skrev jag nog bara om att jag fått ett brev från min kusin och att hon mådde bra och här, jo här skrev jag att din syster var sjuk och att det inte gick att få tag på den medicin som hon skulle ta, men att det hade ordnat sig för en granne som kunde resa till Västberlin tog med sig den och här ja, här skrev jag att våra grannar som vi har haft det så trevligt tillsammans med skulle flytta.”

I DDR fanns en lag som sa att alla brev skulle kontrolleras så att inte fel information läckte ut ur landet eller för den delen kom in. Det var nitiska tjänstemän som gjorde jobbet ordentligt. Ordning och reda. I Sverige betyder FRA-lagen att det finns möjlighet att läsa alla svenskars e-post och det är tjänstemän som ska göra jobbet, d.v.s. läsa och avgöra vilken information som är förknippad med hot och terrorism. Min erfarenhet av tjänstemän säger mig att det alltid finns ett par som är väldigt ”übernitiska”. Jag menar vilken skola har inte en eller ett par lärare som tar rapporteringen med sen ankomst på så stort allvar så att de glömmer bort att det är undervsiningen som ska vara i fokus och måste vara intressant. Jag är säker på att det på FRA också kommer att jobba en eller ett par übernitiska tjänstemän för läs bara om bajsmannen som Liza Marklund skriver om i sin krönika Usch!