Vissa dagar känns tyngre än andra. Det är då den ena motgången följer den andra. Idag är en sådan dag.
Först gick klockarmbandet av när jag skulle sätta på mig klockan i morse, sen regnade det när jag kom ut ur porten så jag fick gå tillbaka och hämta paraplyet. Väl på jobbet lunkar jag till lektionen i den andra byggnaden. (En ganska lång bit att gå.) När jag ska sätta på filmen visar det sig att jag har glömt den i arbetsrummet och får lunka tillbaka. De två elever som kommit till min lektion säger att det inte gör något. Så ska jag då till slut visa filmen för de sju elever som orkat upp denna dystra måndagsmorgon. Jag kopplar in min dator och upptäcker att sladden till högtalarna är alldeles för kort i detta klassrum. Därför får jag under de 30 min. som filmen visas stå och hålla i datorn. Suck! När jag lunkar tillbaka öppnar jag mina mejl bara för att upptäcka ett från Electrolux. Det säger att min trasiga vattenkokare inte kan bytas eller repareras eftersom jag saknar kvitto. (Men den var ju en julklapp!) Ute strilar regnet oupphörligen och klockan är inte mer än elva. Hur denna dag ska sluta vet jag inte, men ibland blir dagar så här även för glada Forever young. 🙁
