När jag passerar genom korridoren ser jag henne. Hon sitter ensam på en bänk med mobilen i sin hand och gråter. Jag böjer mig ner och frågar lite försiktigt hur det är fatt. ”Han har gjort slut, ” snyftar hon. ”Han gjorde slut,” och så fortsätter hon att gråta.
Jag sätter mig bredvid, lägger armen om henne och tänker att nu måste jag säga något tröstande. Vet inte riktigt vad jag ska säga, men klämmer fram med: ”Gjorde han slut nu?” ”Han skickade ett sms,” snörvlar hon. ”Fegt”, säger jag. ”Vi va ihop i ett år,” snyftade hon. ”Skitfegt,” säger jag och funderar på vad som mest kan trösta nu. Så berättar jag hur ledsen jag varit när några av mina ex. gjort slut. Hon slutar gråta och tittar storögt på mig och tänker kanske: ”Har fröken också….” ”Och vet du vad jag tänker när jag stöter på någon av dem idag?” frågar jag. Hon skakar på huvudet. ”Vilken tur att det inte blev han!” säger jag. ”Så kommer det att vara för dig också, tro mig,” fortsätter jag. Hon torkar tårarna och går in i matsalen.
I arbetsrummet berättar jag för kollegan om flickan med kärlekssorgen. Kollegan säger hårt: ”Hon ska vara väldigt glad att hon blivit av med honom. Han var en sån där snygging, med tatueringar och låg självkänsla. En sån där farlig kille som unga tjejer alltid blir förälskade i.” Vi resonerar om det där ett tag, kollegan och jag. Varför de där farliga killarna med låg självkänsla är så intressanta och sen säger hon: ” Det är den töntiga killen med mössan som man ska välja. Det har de inte fattat än. Det är han som blir en bra partner och pappa.”
Jag skyndar till nästa lektion och funderar på alla töntiga killar med mössa och undrar om deras fruar är lyckliga?
