Kategori: Novell

Här kan ni läsa min novell ”Väntan” och alla de andra nio prisbelönta novellerna i ICA-kurirens novelltävling 2012.

När jag började arbeta som lärare var skolan fortfarande statlig. Då fick man betala sitt kaffe själv (och det gjorde ju inget för jag drack inte kaffe då) och man blev aldrig bjuden på någonting. Om vi hade fest på skolan så lagade och betalade vi maten själva.

Så blev skolan kommunal och kanske var det våra kommunalpolitiker som ville visa oss att det var en fördel att tillhöra just den kommunen för de där första kommunala åren minns jag att vi plötsligt blev bjudna på lyxiga julbord. Jag gick med och åt julbord på den lyxiga restaurangen det första året, blev hiskeligt magsjuk på natten och fick stanna hemma från jobbet dagen därpå.

När rektorn året därpå skulle bjuda på flott julbord igen, sa jag nej tack och skickade ett mejl till honom om att han kunde sätta in mina ”julbordspengar” på SOS-barnbyars konto. Jag tyckte att de behövde dem mer än jag. Dessutom tillade jag att det vore kul om fler följde mitt exempel. Rektorn som var en matglad typ sa att jag förstörde stämningen, tyckte nog att jag var lite knäpp och bad mig följa med ändå, men när de andra traskade iväg till den där flotta restaurangen gick jag hem och bakade pepparkakor med mina barn istället.

Jag vet inte om den där rektorn någonsin satte in mina pengar på SOS-barnbyars konto, men med detta vill jag säga att om du är bjuden på flera julbord, inte älskar julmat och kanske inte heller är i behov av så mycket mat så pröva att säga: ”Nej tack, jag kommer inte, men sätt gärna in mina pengar för julbordet på SOS-barnbyars konto.” Det kommer både du och flera fattiga, föräldralösa barn må bra av.

Först fick jag detta mejl……

Hej!

Jag vill utfärda ett stort LEVE! till alla som var med i novelltävlingen ”Lev din dröm”. Vi fick 102 starka och omtumlande berättelser och som vanligt har det varit grymt svårt att ta det avgörande beslutet men efter några omläsningar stod det klart.

Vinnaren heter Monika. GRATTIS MONIKA! Du vinner skrivkursen i Las Palmas, en given plats i novellantologin och din novell utgiven som e-novell hos HOI förlag.

Vilka fler som kommer med i antologin blir klart lagom till bokmässan i Göteborg, och meddelas den 27 september.

Stort tack till alla som var med! Vi hörs snart igen!

Bästa hälsningar

Ann

Och idag kom det här….

Jag är lite glad nu 🙂

Hallå där svenska akademien! Har ni inte märkt att hälften av befolkningen på jordens yta är kvinnor? Kanske inte va? De är ju inte överrepresenterade i er lilla klubb heller. Ni kanske skulle byta ut Horace mot Ebba? Hon skulle bli det ni saknar i er lilla grupp om inte annat skulle hon väcka er och göra er medvetna om att hälften av jordens befolkning består av kvinnor och det finns många bra författare bland dem.

Ända sedan jag separerade från mitt ex. för tre och ett halvt år sedan har väninnorna oroat sig och tjatat om att jag måste skaffa en ny man. Ibland har de till och med valt ut någon lämplig typ som jag givetvis nobbat.

Jag har hela tiden hävdat att jag har det bra som singel och undrat vad jag ska ha en man till. Det mesta klarar jag ju av alldeles själv. Ända tills idag när jag städade undan efter middagen igår och upptäckte att jag inte kunde skjuta ihop bordet själv. Det måste man vara två för att göra. Var är den där mannen? tänkte jag. Nu skulle en så´n vara bra att ha, i alla fall en stund.

Våra svenska ungdomar läser allt sämre. Var sjätte 15-åring läser så dåligt att hon/han inte kan klara sig i samhället.  Vad är det som gör att våra svenska ungdomar läser allt sämre? Dyslexi kanske någon svarar. Det är ett handikapp säger någon annan. För lite övning, säger jag.

Det finns forskning som visar att duktiga läsare har läst 40 000 sidor text innan de blir duktiga läsare. När många svenska ungdomar börjar gymnasiet har de inte läst en enda bok i hela sitt liv.

Om man vill bli bäst i världen på tennis eller fotboll måste man  öva  fotboll eller tennis i princip varenda dag. Det fattar vem som helst. Om man däremot är en dålig läsare när man är 8 – 9 år så gömmer sig många bakom orden dyslexi, läs- och skrivsvårigheter och handikapp. Att man måste öva och återigen öva glömmer många bort. Istället sätter man sig i en mental rullstol och tror att  man ska bli skjutsad i den resten av livet. Tyvärr fungerar det inte så.

Visst fattar jag att det finns elever som har svårigheter och visst tycker jag att de ska ha hjälp i form av datorer, talböcker m.m., men man får aldrig glömma bort att lästräna. Och man ska alltid komma ihåg att alla blir bättre av övning. Även dyslektiker!

Jag har många exempel på elever som i 16-års åldern börjat läsa 15 – 20 minuter per dag och ganska snabbt utvecklat sin läshastighet och läsförståelse. Det är så sorgligt att de inte fått den träningen tidigare och att inte fler förstår vikten av att läsa regelbundet.

Det finns inget dåligt väder….  Jag drog på mig löparskorna och gav mig ut. 30 minuter sprang jag åt ett håll och där vände jag, lycklig. För jag hann ju längre idag på 30 minuter än jag gjorde sist jag sprang den  sträckan. Det måste innebära att jag blivit snabbare, att jag fått bättre kondis och kanske bättre löpteknik. Tänk att det alltid finns något att glädja sig åt. Hurra!

”Jag tycker redan om dig! Den här kursen blir nog bra”! sa en elev till mig i dag.  Leende gick jag ut ur klassrummet och tänkte: ”Det blir nog bra det här i år med.” 🙂

Har börjat lösa Sudoku i SvD, men nu har jag hittat en sida på nätet med. Är detta ett ålderstecken? Pensionärsvarning?

”Han spanar in dig”, säger jag till väninnan. Hon tittar upp lite förvirrat. ”Vem då?” Jag viskar att det är den där tysken som ser rätt bra ut,  är  i vår ålder och har de där cykelkläderna på sig. Han som gått förbi några gånger.  Hon kollar efter honom och så säger hon skrattande. ”Nej, han spanar inte in mig. Han kollar på mina glasögon.” Jag tittar på henne och ser att hon har ett par glasögon i pannan och ett par på näsan. Det ser onekligen lite kul ut.